Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosen, Axel Pontus von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosen, Ax el Pontus von.
193
vet eller valet, men genom naturlig kallelse, anföraren och
ledaren. Men detta öppna sinne var ock känsligt för en
ädlare vänskap än den flygtiga inom sällskapskretsarne. Han
älskade det lifliga, det ädla der han såg det, och ban gaf
äfven allvarsamheten rättvisa, ehuru sjelf icke dess
själsfrände. Han kunde äfven underkasta sig tvånget af ett
umgänge, som icke har nöjet till föremål.
It. hade hunnit till de år, som äro den härjande
ålderdomens, utan att känna dess svagheter eller lidanden. Hans
physik var stark, rörlig, härdig, och syntes ej behöfva en
noggrannare vård. Större delen af år 1854 hade han
tillbragt vid riksdagen i Stockholm, då budet om cholerans
utbrott kallade honom till hemmet. Här ordnade han
anstalterna, lifvade det sjunkna modet, sjelf oskonsamt utsättande
sig för faran för att mana andra till uppoffrande
menniskokärlek. Mera, än för en jemn och uthållande verksamhet,
var han danad för en sådan snillets och känslans
improviserande kraftansträngning. Om man förr beklagat, att icke
blott allmänna, utan äfven lians enskilda angelägenheter de
sednare åren så ofta och så länge hållit honom skiljd från
orten, värderade man nu dubbelt bans närvaro. Hade något
allvarsammare sinne stnndom misstyckt det lätta och ojemna
sätt, hvarmed ban behandlade vigtigare ämnen, så
sammanstämde nu alla i beröm för nitet, driften och
ståndaktigheten både i anordningarna och den personliga verksamheten.
Efter några veckor syntes härjningen slutad; och man
lemnade sig åt glädjen, den lifligare R. i större mått än andra.
Men plågan, som redan aflägsnat sig, liknade den flyende
Parthen och sände den dödande pilen åt sin förföljare. Stor
och allmän var bestörtningen vid den älskade höfdingens
bastiga död. Han dog för sin ära just då kärleken och
saknaden icke kunde stegras högre.
Det lätta sinnet är obevakadt mot förvillelserna och kan
ej dölja sina fel. Är det förenadt med godhet, bekänner
det dessa med ogillande, utan alt alllid äga styrkan till
upprättelse. Sådan var R. Den enda mägtiga motstånd>kraft,
gudsfruktan, bade uppfostran i de högre stånden icke haft
alt gifva hans ungdom. Tänkesättet i de kretsar, der han
Båsom ung omsväfvade, var icke det allvarsamma.
Lättsinnigheten var en gång rotad, och det fordrades sinnesstyrka
och försakelse att besegra dess retelser. R. kom lidigl i
verksamhet, och hans hog alt gagna regelband till en del
bans liflighet, då en ren känsla förde honom till det
allvarliga. Om ban någon gång flygtigt behandlade allmänna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
