Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosenhane, Schering d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
roteftttane, Schering d. i.
är hans uttryck likt den tidens, da man, efter förlusten af
Rikets utländska besittningar, begynte bortkasta deras
motsvarigheter i språket. Utom det egna behag man känner att
böra en af forntidens berömda man tala till efterverlden,
blir man intagen af den bekantskap man gör med en
rättsinnig, godlijertad, anspråkslös och gudfruktig man, som
man måste ej mindre älska än högakta.
Vi låna ur denna sjelfbiographi några utdrag:
"Midsommardagen var jag i Ottesångeu i Storkyrkan, derifrån
gick jag uti Cantzlerens bus efter Cantzlerinnan var ut på
landet dragen, och ingen hemma mer än både Juugfruerne
Beata och Maria Sparrar. Vid det samma föll det mig i
sinnet uti en lyckosam stund, att jag fattade behag och
kärlek till Beata Sparre, som nu är min k. Hustru, hvilken
kärlek jag ifrån den tiden, in till denna stunden stadig och
oförändrad burit hafver, och in till min dödsstund draga
skall. Samma dagen efter måltid gick Draken och jag till
Christer Posse, honom att valedicera, och fuuno der
be-niälte Jungfrur Sparrarna för oss. Och sedan vi der hade
druckit några glas vin, valediceradc vi, och tog jag i det
samma Jungfrunes handske till mig, och gingo i vårt
her-berge till Frans vinskänk, och medan hästarne uppbetslades
skref jag en liten sedel till B. S. låtandes henne någorledes
min atfection emot henne förnimma, stack sedan samma
sedel uti hennes handske-finger, och sände henne till banda."
.... "Belangande mitt frieri, så gick det något långsamt
till, för den orsak att jag sällan fick tillfälle, att umgås
med min käresta, ville icke eller om något äktenskap tala,
förr an jag mig sjelf bade pröfvat, om mitt sinne skulle
finnas stadigt. Dock emellertid underlät jag icke alt
courli-sera och henne kärligen tillskrifva, när lägenhet gafs,
synnerlig denna hösten, när jag kom ifrån Dannemark, och jag
fullkomligen förnam att Carl Horn friade efter henne. Ty
resolverade jag mig att skrifva henne till och uppenbara
henne fullkomligen mitt sinne, hvilket bref henne uti Herr
Svante Horns bröllop blef tillsändt. Men efter bon intet
ville svara dertill, nekade hon sig brefvet hafva bekommit;
dock lät jag så dervid blifva till bättre lägenhet. Och
lyck-tade alltså det året och förreste till Julehelgen hem till
Torp" (1654)....."Sedan då Gud hade välsignat mitt hus
med en ung Son, var min åhoga och tankar, huruledes jag
hederligen måtte komma honom till Ghristendomen, hvarföre
emedan Hennes Maj:t Enkedrottningen var mig alltid
gun-• lig och sjelf tillböd sig att vara Gudmoder till mitt barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
