Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudbeckius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29ö
Hudbkchmjs, Johan.
Tillfälliga oordningar och missbruk blefvo rättade dels vid
prestmötena dels vid kyrko-visitationer. De förra höllos
tvenne gånger om året, den ena gången med Kyrkoherdarne;
den andra med Capellanerne. Vanligen hafva starka och
insigtsfulla män det felet, att vara herrsklyslne och enväldigt
vilja styra, föga benägne att taga råd eller böra
motsägelser. R. var långt ifrån att vara fri derifrån, men gaf i
visst fall sin stiftsstyrelse skenet af en patriarchalisk
regeringsform, Mål af särdeles vigt, som tålte uppskof,
föredrogos för det vid de årliga möten församlade presterskapet*
Sällan bortgåfvos pastorater, eller tillsattes prostar, innan
samtliga presterskapet deröfver blifvit hördt. Misstrogen
emot egna insigter, hvilket man alltid lärer vara, när man
redligt söker allmänt väl, underkastade han gerna sina idéer
deras ompröfvande, åt hvilka frukten af hans bemödande var
ämnad. Han sökte upplysning för sin egen skull; han
fordrade råd, för att göra dem så mycket bevågnare, att i
utbyte emottaga hans anda. Genom detta öppna förfarande
vanns den högsta möjliga säkerhet i alla företag; intriger,
som kunde missleda, och tadel som kunde förringa
förtroendet, förekommos. Den öfvertygelsen bildades hos
presterskapet, att det var för den goda saken allena, som dess
chef nitälskade; och genom denna öfvertygelse åter, blef
presterskapet mer än villigt lydande, det blef medverkande
till det ändamål som dess chef sökte befordra. 11.
ådagalade härigenom, att han egde den första af alla en
styresmans egenskaper, att han kände menniskan. Den tidens
enkla och ärliga väsen såg ej i detta förfarande ett
bortgif-vande af embetsmannavärdigheten, och frestades således ej
att missbruka ett visadt förtroende. A andra sidan var ban
sträng, kanske alltför strän’g emot felande. Det hände att
han lät sätta prester i proban, eller ålade han dera att fråa
predikstolen af bedja fel, till och med dem, som nu knappt
skulle anses för sådana. Hvarken vänskap, böner, än
mindre skänker kunde befria från skyldigheter eller straff. En
Pastor, som ville slippa sina partes på prestmötet, sände
biskopen "en god göddan stut", men stuten gick hem ocb
presten blef suspenderad. Magister Jonas Palma,
Kyrkoherde i Fahlun, R:s vän ifrån längre tider, hade begått
sådana fel, att hans afsättande ifråu embetet kom i fråga.
Mag. Sal. Malmenius i Tuna skref till Biskopen och inler’
cederade för Palma. Se här R:s svar; "J bedien för Mäster
Jon i Fahlun: hvi gören J thet? veten J icke hurudane
vänner vi varit? Skulle jag icke hjelpa honom om han stode
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
