Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudbeckius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rbbbrgkiu», Jfiltan
lägga dem. Den nuvarande regeringen hade lian ej velat
klandra, ty boken vore skrifvfn dels vid Carl IX:s kröning,
dels vid den förslå Tlieol. Promotionen, ocb tryckningen
påbörjades redan 1027; om bans undersåtlighet vittnade
de-dicalioncn till Hennes Maj:t ocb Regeringen; vore något
duriter sagdt, vore detta skrifvet emot antagonistas
littera-rum; papismen hade ban ej velat återföra, men att ban
infört presternes privilegier under hedendomen, hade skett
per argumentationen! a minori ad majus, eller relative och
histoiice. Dä han kallade dem perjuri, som "turbera
presternes privilegier", syftade detta endast pä sådana, som
ville upphäfva presternes tionde. Vore något föröfrigt
origtigt, ville han det rätta. — Rådet gjorde flera invändningar
emot denna förklaring. Bland annat utlät sig Riksmarsken:
"Derföre att vi icke tillstädja, alt Bisperne nu rida med 400
hästar, som i påfvedömet var brukligt, kunne vi intet kallas
perjuri." Derefter kom talet på den öfver Mag. Gabriel
klagande enkan och Biskopens vägran att lata saken komma
inför verldslig domstol. Biskopen förmente att Domcapitlcn
ännu egde jurisdietion i mindre saker. Kyrkobalken vore
genom Vesterås recess väl till en del, men ej helt och hållet
upphäfd. Samtalet öfvergick derunder till en formlig
dis-putationsact pä latin mellan Biskopen och Skytte. —
Derefter skred man till förhöret om utlåtelserna i
Circulärbrcf-vet till Prostarne. Här måste Bispen nedlåta sig till
sophis-mcr. Han hade ickc klandrat Svenska regeringen eller
Riksens Råd, utan talat i gemen om vitiis liujus seculi, utan
att nämna något visst land eller vissa personer, liksom sker
i predikningar; enahanda vore förhållandet med anförandet
om Babelstornen och klagomålen öfver de tunga pålagorna;
så hade Erkebiskopen af Maintz byggt ett palats med en
Lögfardig inskrift; äfven i Tyskland klagades öfver odrägliga
skatter. På De la Gardies invändning, att brefvet dock
innehöll åtskilligt, som ej kunde förstås om något annat land
än Sverige, svarade Biskopen: "Vi måste tala sanningen.
Följer deraf något scandalum, är det scandalum acceptum,
och icke datum. Det säges intet så väl, som icke kan illa
uttydas. Det kan ock icke heller uti alla stånd, kanske
icke heller i Regeringen, gå så trådrätt till. Derföre, hvar
så vore, måste jag säga sanningen, efter som mitt kall
fordrar, vill ock det prestera så länge jag lefver."
Med dessa frimodiga ord slöt prelaten sitt
försvar."Do-men hade nu bordt falla, men man ville afbida Axel
Oxenstjernas återkomst. Den iö Juli, inträdde denne i Rådet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
