Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudbeckius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rudbeckius, Johan.
513
skopen var vänlig, höflig, i sitt hus fägnesam, munter och
skämtsam, älskare af musik och anständiga nöjen. Säkert
är, alt han var en afsvuren fiende till yppighet, flärd,
grannlåt, hvarå vi förut anfört prof. Sina barn, som gingo i
skolan, höll han som andra skolbarn: så läses i hans dagbok
"D. 5 Fehr. I65Ö fick min son Johannes en skinnpels med
knappar uti, med nya nållvänger (?)." Gifmild och
hjelpsam mot behöfvande, var ban dock aktsam om sitt, höll
noga räkning öfver sina utgifter, och gaf aldrig ut
någonting som bättre kunnat användas. Om haus outtröttliga
verksamhet vittnar allt det föregående: derjemte skref han
mycket i hvarjehanda ämnen, men större arbeten hann han
icke utarbeta. Icke obevandrad i philosophien och
mathematiker hvilken ban ännu i sina äldre år fortfor alt älska,
var dock tbeologien hans egentliga fält, hvaruti han
understöddes af philologien. Den tid han måsle egna åt
kroppsrörelser, använde han icke till onyttigt spatserande, utan
svarfvade och snickrade i stället, så att äfven hans
hvilo-stunder frambragte resultater. "Jag har nämnt hans dygder,
säger hani äldste biograph, jag borde nu också nämna hans
fel; men som platt intet finnes med documenter derom
bestyrkt, kan icke heller något sådant i en sannfärdig
berättelse inflyta." Sednare forskningar hafva dock uppdagat,
såsom vi sett, att sådana funnos hos honom: men dessa
brister, en stark själs vanliga svagheter, försvinna i ljuset af
så inånga stora och lysande egenskaper. Samtiden visste så
värdera dem, att "man spådile vid den biskopens död, sent
skulle hans like komma." Man bedrog sig också icke deruti.
Han var gift 1. 16 11 med Erkebisk. Nicolai Bothniensis
dotter Christina, som dog 1619 barnlös men i barnsäng;
2. 1620 med Christina, dotter af Prosten Carl Hysing i
Fellingsbro. Genom henne blef ban fader för 11 (icke 14)
barn och stamfade,’ för flera dels adliga, dels presterliga
och medicinska slägter, Bland dem märkas: 1. Nils} äldste
sonen, född 1622, Biskop i Vesterås † 1676; 2. Johannes,
f. 1625, Siipcrintend. i Narva, sist Prost i Fahlun, † 1667;
sonen Daniel, Assessor i Revel, adlades 1698, men dog
barnlös; 5. Petrus, f. 1623, Biskop i Skara † 1701*);
sonen Carl blef som Häradshöfd. adlad 1692, men dog utan
manliga arfvingar, 1748; 4. Olof se uedanföre; 5. Paul, f.
*) nåde Nils ocli Petrus hafva utgifvit (lera skrifter (.se I.V
Bibi. Cat."); den sednare fick Carl ’Xfcs befallning 1693 att förra i ta
Tlieol. Doctorsproinotionen i Upsala samma år.
BIOGR. LFX. XII. 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
