Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudbeckius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512
Rudbeckius, Johan. 120
Cancelleren Lans sista tillflykt. Troligen upphörde detta
förhållande efter 1650. Likväl gladde Dr. Christina den
djupt förödmjukade med ett besök på hans sotsäng: då han
varnade Drottningen för smickrare och sådant folk, som
kommo med hemliga anklagelser mot andra *).
Ulan tvifvel hade de sista årens förödmjukelser efter
ett lif, fullt af ära, gått den stormodige hierarchen djupt
till sinnes, och torde i förtid brutit hans själs och kropps
krafter, innan han ännu uppnått någon särdeles hög ålder.
Från 1640 började sjukdom och skröplighet infinna sig hos
den förut äfven kroppsligen så starke mannen. Han fick då
täta anfall af stenpassion, som tvingade honom att hålla sig
inne; han fattade nu det beslutet att nedlägga sitt embete,
ocb tillkännagaf det, för det vid mötet 1041 församlade
presterskapet, som enträget had honom afstå ifrån denna
föresats. R. fogade sig efter deras önskan; men blef efter 1044
mestadels sängliggande; från den tiden höll ban Consistorierna
hemma hos sig, och då han slutligen icke heller förmådde
detta, gaf ban sina råd uti de vigtigare ärenderna. Under
plågornas mellanstunder låt han prester skiftevis läsa bibeln
för sig. Den 8 Augusti 1046 var hans sista dag. Hans
lik begrofs af den nyss utnämnde Erkebiskop Lenæus, hans
fordna vän och medbröder, i ett grafchor, som den aflidne
i lifstiden inköpt från domkyrkan och med en mur från
kyrkan låtit afskilja. Svenska Akademien lat öfver honom
1831 pregla en minnespenning.
Biskop R. var af reslig växt och ett manligt utseende.
Allvar och mod syntes i hans väsen, ärlighet och mildhet i
hans ansigte. Han bade många vänner men också många
fiender. Kanhända var han mera fruktad än älskad. Inför
Rådet yttrade ban, att ban för sitt nit måste utstå många
ledsambeter: man hade satt hans tjenare i fängelse,
öfver-fallit och slagit dem på landsvägen; begått injurier på
djek-narne och satt oskyldiga i stadsboden; gifvit en prest fyra
munfiskar i ett offentligt gästabud; stormat hans eget hus
och gjort honom annan orätt. Allt detta hade ban med
tålamod insupit. Förbållandet mellan honom och ortens
verldsliga öfverhet var alltså icke det bästa. Hvems felet
var, måste lemnas derhän. Panegyristerne försäkra, att Bi-
*) Arcbenholtz, Mem. de la Regine Christine I. p. S18. Rergii
Förrad sid. 147. Enligt en berättelse i slägten Rudbeck hade
Iii-skopen förut förärat Drottningen ett par guldarmband, med gudeliga
inskrifter på i cmaille.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
