Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruuth, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ruuth, Erik.
Sedan R. dragit sin verksamma själ från pulitikcn,
sträfvade han att bli landthushållare af första storleken. Ock
nämligast Tit. Ruutlis redogörelser. — Deröfver afgaf
Stats-Utredningen sitt utlåtande i Maj 1795, som af regeringen ett år derefter
remitterades till Kammar-Revisionen (nu Kammar-Rätten) tillika med
remiss från Justitie-Cancelleren (Lode) till Verkets Advokat-fiskal,
på livars requisition qvarstad blef lagd på all Tit. Kuuths egendom,
således äfven på lians lüsho i Pommern, der ban då som bäst
representerade Konungens person i egenskap af General-Gouverneur. —
Den mot bonom sålunda väckta talan rörde, sedan mycket annat
kommit å sido, hufvudsakligen He under hans förvaltning indragne och
använda Poumerska subsidierna.— Af dessa subsidier voro 324,693
Rdr 55 sk. 7 r. (sannolikt Riksgälds; ty annat kände man ej den
tiden i rörelsen), som R. ej kunde på annat sätt redovisa än medelst
åtta af honom skrifna reversaler, ofvanpå hvilka namnet Gustaf var
tecknadt. — Kammar-Revisionen ansåg lika med actor (den i detla
mål särdeles stränga och i sitt språk förolämpande Edman, som efter
denna befattning blef högt uppburen af den nya Regeringen och var
länge känd under benämningen af den famösa Edman) att ett namn
tecknadt utan någon bifogad mening öfver ett redogörelse-reversal, ej
kunde ovillkorligen tilläggas kraft af qnittence. Tit. R. blef således
dömd att med ränta frän 1790 återgälda dessa 324,695 Rdr med
afdrag för en contrafordran af 18,862 Rdr 14 sk. 11 r. — Denna
dom blef af Högsta Domstolen (Mars 1796) fastställd; dock var vid
omröstningen Prof. Calonius af alldeles motsatt mening. Han antog
reversalerne såsom quittencr och befriade R . från
ersättningsanspråken. Ett särskildt förhållande bidrog att göra ännu tätare det
redan tjocka mörker, som hvilade öfver denna sak. Till skydd emot
åtskilliga af de väckta anmärkningarne, men isynnerhet till stöd för
sin antagna redovisnings-method, åberopade Ruuth vissa af honom
inför Konungen förde och af Gustaf godkände hemliga protokoller
(sådana brukades mycket före 1809), soin när dessa honom af
Domstolen afiordrades, anmälde ball, att det schatull, hvaruti handlingarne
voro förvarade, blifvit honom på Marsvinsholm vid afresan till
Pommern frånstulct, hvarföre han nu endast kunde förete de af honpra
sjelf tagna afskrifter, försedde med Reuterholms och Riksmarskalken
Oxenstiernas vidimation. Så snart detta blef bekant, afgaf
Reuterholm (Oct. 1794) ett slags protest inot sill underskrift, hvilken ban
berättade hafva tillkommit på det sätt, att en dag (Januari 1795)
hade Ruuth uppkommit till Hertigen med sina af honom skrefne
protokoller försedde med namnet Gustaf samt genomdragne med
Konungens lilla sigill, hvarjemte Ruuth presenterade afskrifter eller
utdrag, af dessa protokoller, anhållande att Hertigen ville med sitt
namn under en af Ruuth på förhand inskrifven mening, bestyrka
»f-ükrifternas likhet med de af Konungen egenhändigt underskrifva och
med hans eget sigill genomdragne originalerna. Reuterholm, som
fann denna åtgärd mindre väl instämmande med Regentens värdighet,
•■ifstyrde den, erbjudande i stället sin underskrift, hvilken antog»,
JVu, när dociimenterna kommo i dagen, förklarar Reuterholm, jemte
yttrad förmodan öfver Oxenstiernas honom ovetande utmed hans
underskrift "inträngda" namn, att hans intygande ej innebar annat,
än att de vidimerade afskrifterna befunnos instämma med "de
papper", som Tit. Ruuth fcretett och kallad* "originaler." Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
