Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rydelius, Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Rydelius, Andreas.
ccnlioris temporis philosophicis, hvilket äfven finnes på Lunds
universitetsbibliothek, är ett mästerstycke af redighet och
varsamhet och att, om det pä sin tid blifvit i tryck
utgifvet, skulle det hafva väckt större och förtjentare
uppmärksamhet än de fleste af de skrifter som i samma ämne
utkommit." När man gjort bekantskap med dessa Rydelii
collegier, som öfver nästan alla philosophiens delar sprida ljus
och ordning samt gifva lif ät hvarje föremål de belysa, måste
man högt uppskatta den förlust som tillfogades litteraturen,
då vid en eldsvåda i Lund år 1711 jemte större delen af
hans egendom och icke obetydliga bibliothek nästan alla hans
handskrifna arbeten gingo förlorade. Dessa voro frukten dels
af hans ungdoms flit och anteckningar ur Bilbergs
föreläsningar i Upsala och Örebro, dels af hans 12-åriga
lucubra-tioner såsom Docens extraordinarius i Lund. R. omnämner
sjelf i 2:a delen af Förnuftsöfningarne denna sin förlust med
följande vackra ord, som så enkelt uttrycka på en gång hans
bittra saknad och hans tåligt undergifna sinnelag: "Jag
hafver ock i inong år efter den experience, som jag vid min
private information haft, med största flit sökt at få
kunskap om de bästa ocb rättaste hufvudböckerna alla
vetenskaper igenom och hade deraf i mitt lilla bibliotheque är
1711 ett tämeligt förråd til at betjäna den akademiska
ungdomen med; men då kom vådeiden och delade med mig, så
at jag intet hade stort öfrigt, utan hafver sedan måst
begynna dermed på nytt och ännu intet hunnit halfväges för
tidernas svàrhct skull." Svära hemsökelser hade i sanning
R. att erfara: både eld, svärd och pestilentia rasade på hans
tid. Aret förut och 1709, dessa de olyckligaste i bela
svenska historien, hade Lunds Akademi med bela denna landsort
delat krigets fasor och för andra gången genom Danskarnes
fiendtliga inbrott varit nära sin upplösning. Den tidens
Con-sistorii-protocnller skildra ställningen här såsom högst
bedröflig: föreläsningar och examina inställda; professorer och
studenter på flykten; hibliotheket förskingradt; museer och
andra akademiska institutioner hotade med sköfling; archivet
på flyttbar fot — allt i den största förvirring, nästan som
år 1676. Knappt hade det allmänna hunnit något repa sig
efter kriget och R. efter sin enskilta olycka genom eldens
härjande, förrän den tredje landsplågan utbröt. R. blef väl
icke sjelf af den smittosamma sjukdomen angripen; men togs
så mycket mera i anspråk för det ondas hämmande och
inskränkning samt för skyndsamma anstalter att med sä
mycken ordning som möjligt undanskaffa de offer som föllo för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
