Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rydelius, Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rideliiii, Andreas.
83
ovännen så sitt ogräs i hvetet. Låt oss behålla tron i ett
godt samvete, men derjemte i ett ständigt vaket och klart
medvetande! Fanatismens qvalmiga hetta är icke bättre äu
indifferentismens isiga lugn. Ack att våra Zeloter, antingen
< de nu strida för samvetet eller för vetenskapen, förstodo
Satans djuphet och ej genom egen ovishet arbetade honom
i händerna! Måtte de aldrig finnas i vår nord, som genom
äfventyrliga, olagliga och till separatism ledande åtgärder
vilja sprida gudaktighet bland folket; men måtte vi äfven
akta oss att, jemte ogräset som vi hata och vilje utrota,
vi icke äfven upprycka den goda säden! A båda sidor har
man att iakttaga den gyllene regeln: ne quid nimis. Här
må likväl ingen tro att jag varnade mot något för mycket
i det goda; i en lefvande sann och ärlig gudsfruktan, denna
alla dygders rot och krona, är ingen öfverdrift möjlig." I
de fem disputationer man har efter R. sedan han ingått i
Theologiska facnlteten, yrkar ban alltjemt med samma
klar-sinta frimodighet på forskningens frihet, den han fann så
väl stå tillsamman med den fromma aktningen för Guds ord;
denna ovanskliga polarstjerna, nedanför hvilken allt vetandes
himmel rör sig utan att hou rubbas eller ingår i någon af
alla de hvälfningar, som tilldraga sig nedom henne.
Som Domprost skall R. hafva predikat ganska ofta i
Lunds Cathedralkyrka, ehuru man ej har några af dessa
predikningar i behåll. Måhända förvaras de någonstädes
bland de smärre manuscriptsamlingar, som äro pä så mänga
olika händer fördelade. Från trycket utgifna har man tre
hans likpredikningar och den riksdagspredikan han ämnat
hålla år 1738. Sitt predikoembete synes ban hafva älskat
företrädesvis, alltsedan han blef prest. Det var hufvudsakligen
för att ej försumma detta, som han afsade sig förtroendet att
vara Lunds stifts fullmäktig vid riksdagen 1734 då ban
dertill blifvit enhälligt väld. Det vore, säger han, "trenne
vigtiga skäl som hindrade honom att antaga denna kallelse,
nemligen 1) att en stor del oafgjorde mål ligga i Consist.;
2) att ban icke fått sköta sin församling i Lund, som
honom är högst angeläget; 3) för misstanken att söka något
enskilt. Han vore derföre nöjd om Hr Dr. Papke, som näst
houom fått pluralitatem votorum, ville sig det åtaga."
Sedan Papke sålunda åtagit sig att resa till riksdagen och
Di-skop Linnerius redan i början af samma år aflidit, blefvo
ej flera Domcapitels-ledamöter qvar i Lund än Domprosten
K. och Prof. Henr. Benzelius, hvarföre R. i Consistorii
sista session näst före Papkes afresa föreslog att i dennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
