Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rydelius, Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
R t i> r. L i i : s , Amlrras.
och bildat sig efter hans mönster hade i bunden och
obunden stil. Öfverträffade mästaren sin lärjunge i den sednare,
så står ban kanske efter honom i den förra. Eller månne
icke den dialog, som börjas med de bekanta orden:
"Augs-ligbet är mitt dagliga bästa" och som R. skrifvit, icke
såsom man numera öfverallt vill veta, för att betyga sin sorg
öfver Hedv. Elisab. Bilbergs, sin trolofvades, bortgång, utan,
såsom ett efter allt utseende authentiskt manuscript
upplyser, öfver "den äreborna och dygdiga jungfru Emcr. Retzia,
då bon begrofs i Vånga d. 17 April 1710" — vida
öfverträffar Dalins vitterhetsstycken. Den har följande rubrik:
En jordisk bedröfvad och en himmelsk glad Själ sjiinga och
besvara hvarannans fast olika tankar om lif och död:
Ängslighet är mitt dagliga Lästa,
Klagan min lust och tårar min ro:
Enslighet är min roliga nästa,
Glädje och sorg hvarandra ej tro.
Glädjen ifrån jag sitter utsluten
I mörkaste qval;
O, att min tid ock vore förfluten!
Det vore initt val.
Lycka, din gunst, din vackraste gåfva
Der ligger förspild. Hvad är du igen
Af allt det du lofva’?
En ömkelig bild.
Svar: Blödiga själ, var icke så ängslig,
Tårarne må icke rinna för mig.
Unn’ mig, att jag är icke der fängslig.
Icke cn träl tillika med dig.
Gåfvan, som dig den Uögste beskärde,
Ar icke förspild.
Hon är försatt i dyrare värde
I skönare bild.
Hvad dig är kärt, jag eger nu redan
Och önskar ej mer.
Himlen bar jag, hvad skulle jag sedan
Begära hos Er?
Ljufvaste min, så vill du dock vissna,
Njligen i din blommor så täckt?
IVär jag dig mins, mig tankarne hissna,
Sjunkande djupt i ängslan och skräck;
Skall nu så stoft och mörker förgömm*
Mitt bälsta jag såg?
Aldrig kan jag ditt anlet förglömma,
Det sväfvar i håg.
Ja, dina ord, ditt Ijudiga sinne,
Ditt lynne och skick,
Skrifvas hos mig i bäfvande minne .
Hvart ögneblirk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
