Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Rosenblad, Matthias - Om Lunds Domkyrka - Om Jerntillverkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosenblad, Matthias von.
201
datorn deraf kunde hafva sin skäliga utkomst. Minimum
åter lika med hvad forordningen om Kungs-arrenden
bestämde i spanmål för tunnlandet, men utan tillägg af
penningar, som enligt samma förordning skulle ankomma pä
högsta anbudet vid auctionen. Maximum och minimum skulle
efter Domkyrko-Rådets hörande af Hushållnings-Sällskapet
utstakas. Äboernes arfvingar skulle ega options-rätt till
det högsta anbudet vid auctionen, som ej fick öfverstiga
maximum; men gick anbudet ned till minimum, eller
derunder, då skulle hemmanet utbjudas på auction till den
högstbjudande, utan att options-rätt egde rum.
Då åboernes arfvingar icke hade till hemmanens
besittning någon rätt, då tillfälle riu för dem öppnades, att
besitta hemmanen under sådana vilkor, att de deraf hade
skälig bergning; så kunde de icke med något skäl af rättvisa
mera begära, utan kommo i åtnjutande af en förmån,
hvartill de icke voro berättigade. A Domkyrkans sida förekom,
att den icke erhöll sådane arrendatorer, som genom
öfver-drefne anbud blefvo med tiden oförmögne utgöra arrendet,
ledande icke till någon vinst, utan förlust för Domkyrkan.
Detta förslag fann Konungen så billigt och ändamålsenligt,
att det gillades.
Följden deraf har varit, att Domkyrkans spanmålsräntor
år 1841 hade vunnit en tillökning af 1698 t:r 18{f£ k:pr,
och är en ytterligare tillökning af S00 t:r med tiden att
förvänta; men det märkliga är, att åboerne likväl äro i
jemförelse emot förr i ganska goda vilkor, enligt hvad Prof.
Brunius, ledamot i Kyrko-Rådet, i bref af den 12 Januari
1841 intygat.
Om Jerntillverkningen.
Vid 1000 Rdrs vite var förbudet att söka någon
tillökning i smide. Detta förbud hade Bruksegare, hvaribland
voro många förnäma herrar, under K. Gustaf lll:s regering
utverkat. De befarade, att genom tillökning i smidet priset
å jern skulle nedsättas och afsättningen minskas, icke
besinnande, att Ryska och Engelska smidet kunde utan gräns
utvidgas, och att behofvet af jern genom en i alla länder
tilltagande cultivation ökades. Gr. R. insåg, huru oklokt det
var, att fjättra en af rikets hufvudnäringar, och alt dess
utvidgande, särdeles i de norra landskaperna, skulle bereda
arbetsförtjenst för allmogen, hindra de vidsträckta
skogarnes nedruttnande och leda till de nära bruken belägna
markers uppodling. En annan fördel visade sig ock. Fablu
grufva var i ständigt aftagande. Den kringboende allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
