Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schartau, Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159 Schartau, Henrik. i
nom. Han var i affallets och otrons tidehvarf ett troget Jesn
vittne, en gåta för verlden gick han i härnad mot det onda
och falska. Han arbetade mer än de fleste. Ensam eller
med mänga på sin väg, tadlad eller berömd var han sig
alltid lik, en allvarets man från kraftigare tider full af lugn
och saligt bopp. Från pligt och öfvertygelse vek han aldrig
ett enda steg, ty han fruktade Gud och eljest ingen. Sent
uppgår på Svenska kyrkans himmel en stjerna af lika
klarhet", ställd jemte Tollstadius på denna himmel, såsom
dennes tvillingstjerna.
Det är betecknande för Schartaus samtid, att "den
san-ningsàlskande mannen", som försäkrade att ingen öfverdrift
fanns i den anförda teckningen i Uriel, kunnat utan tvekan
intyga, att denne sekularman i vår kyrka först derigenom
blef känd för den större allmänheten; alt först genom en
tidningsartikel i en religiös tidskrift, utgifven i Stockholm,
kanske dertill räknad som herrnhutisk, längtan väcktes bos
Svenska publiken, att se den framlidnes skrifter utgifna. Ty
vi böra dervid ej förgäta, att Sch. i 40 år söndagligen
uppträdt i en Domkyrka vid ett universitet ej för alt trögt
uppläsa författade predikningar, utan för att med eld och lif
fritt utlägga de i sedermera utgifne utkast angifne
Cbristen-domssanningarne, åtminstone beledsaga utläggningen med en
brinnande tillämpning. Och detla "brinnande och skinande
ljus" stod der osedt, under det Dr Hagberg med sitt äldsta,
sedermera öfvergifna, predikosätt hänförde stad och land.
Det var först efter 60:de året Sch. såg kanske 60
Akademiska åhörare på en gång. Det var Prof. J. U. D:r J.
Holmbergsons sanningstörst, som ej tillfredsställts af Locke, Kant,
Fichte och Scbelling, fast ban druckit dessa philosophiers
bägare, den ena efter den andra, i kotten, hvilken först fann
det vatten, efter hvars drickande man ej mera törstar till
evig tid, i källan, der den gamle förste Coniministern vid
Domkyrkan satt, tålmodig, som fordom hans mästare vid
Jacobsbrunncu, ofta blott i tillfälle att samtala med
qvinnor, utgångna frän ett otroget Sichem. Med Holmhcrgson
följde snart Medic. Prof. den ädle och allmänt vördade
Florman och derefter började studerande ungdomen cj blifva så
gles i kyrkan och ehoret, der katechesförhören höllos hvarje
fredag. Dock vorom än af borgare och arbetsklassen på begge
ställen till antal vida underlägsna qvinnorna, något som å
begge sidor är så obegripligt, när man aktar på arten af
Scb:s egna uppfattning och framställning af
religionssannin-garnc. Oui de nämnde förhören i choret yttrade Förf. för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
