Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schartau, Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
Schartau, Henrik. i
mer än 20 år sedan ocb återupprepar: "Jag glömmer aldrig
ögonblicket, då jag första gången såg Schartau. Det var
en tafla af Judeen i Apostlarnes tid. I det rymliga choret *)
af Lunds Domkyrka satt den silfver]ockige läraren omgifven
af Doctorer från vettenskaper fyra vederstreck **), blandade
med uppblomstrande barn och mot grafven lutande åldrige.
Snart började ban fråga och jag önskar ingen ting högre,
än att lärare kunde svara så som många af hans tioårige
åhörare. "Huru skola Ti bedja om det lekamliga goda"?
frågade läraren. En liten flicka svarade med säker röst,
ehuru på okonstladt språk och med nedslagna ögon: "att vi
må fä; men bara sà mycket att det ej skadar det andliga
goda, som vi först böra bedja om"***).
Då vi nu gå att oväldigt bedömma den märkvärdige
mannen, må först anmärkas, att han långt ifrån att vara
svärmare, snarare kan klandras för en andelig rationalism,
om ordet kan vågas. D:r Melin yttrar: "Emot S:s
predikningar, sådana de ligga för oss till största delen endast i
utförligare utkast, kunde man i allmänhet anmärka, att de
äro för spetsfundiga, att de uppträda i en alltför tung
skolastisk rustning, för att kunna anbefallas som mönster till
efterföljd i homiletiskt afseende. Det särskiljande och
sönderdelande förståndet tyckes föra en alltför oinskränkt spira.
Tankarnes dialektiska utveckling fortgår ända ut i
begreppets yttersta och finaste bestämningar med ett så orubbligt
lugn, som om talaren icke erinrade sig att han hade några
åhörare, och det är först i sluttillämpningen, som ett
närmare vexelförhàllande till församlingen träder fram. Det
var väl ock af denna orsak, som en af S:s vänner sade till
honom, att det var liksom ban vore tyst då han predikade.
Härtill svarade S. i ett bref, som finnes förvaradt i den
utgifna brefsamlingen (2 s. 56): "Äro mina predikningar
otydliga och mörka för dig att förså? Eller är det så, att
de för dig icke äro rörande och hevekliga, så att det är för
den orsakens skull du tycker, att det är likasom jag vore
*) Det var i af n. v. chor. "Munkstolarne delade då choret i
3 delar.
**) Den dagen sutto närmast katechetcn Pro|t. Jur. D:r
Holm-bergsson ocll Med. D:r Flormaii, längre bort Th. D:r []elander, D:r
»elgqvist (då blott Phil. D:r), Phil’. D:r M. Bruzelius, Past.
Thomaeus m, fl.
***) Se Uriel för 1B2S. Upprepadt i A. Lindeblads Schartaus
lefnad och lära och U. M. Melins minnesteckning af B. Schartau.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
