Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schartau, Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564
Schartau, Henrik. i
sä skall ban dock alltid räknas bland nya tidens
kyrkofäder.
För vår samtid med sina samhällsupplösande rigtningar
— vi mena ej blott de stora samhällen stat och kyrka,
utan äfven äktenskapet och hushållet, helst alla lika hotas
med sönderfallande — är det af högsta vigt, att presterskap
och folk studera Schartaus skrifter, så att desse ej må
slutligen blott anses tillhöra en sekt bland oss, som betraktar
allt utom sig med samma ögon som de första Christne
betraktade hedningar och judar, igenkännande hvarandra genom
sin insigt på Schartaus lärdomar. Ty genom en allmän
insigt uti bela hans uppfattning af det både andeliga och
verldsliga regementet skulle många stora olyckor
förekommas. Han stöter ej tiden ifrån sig på förhand genom att
linda de gamle träldomslärorne såsom omslag omkring de
gamle dogmerna. Tvertom är han ej blott sjelf ett lefvande
uttryck af sjelfständighet, utan ban predikar om Guds
sjelfständighet såsom en kraft, hvilken måste under
bönumgänget med Gud öfvergå till hans barn, så att de bli oberoende
af alla utom Gud i sin salighets sak , oberoende i allt
verldsligt af allt utom lagen, således af alla, utom dem, under
hvilka lagens menskliga ordning ställt dem i beroende. Men
på detta beroende lägger han den största vigt. Han kräfver
således full lydnad af Bibellärorne om hustruns
underdånighet under mannen och barnens under föräldrarne och
tjenarnes under husbondemakten, men utvecklar grundlagar,
som göra äfven dessa välden lagbundna; och dessa
utvecklingar äro så förnuftsenliga, så bestämda, att de måste både
(Utk. t. Pred. II. 428). Ifriga lärjungar lära anse bruket af
spirituösa drycker, hvilka Schartaus vän den stora läkaren Florman,
förklarade skadliga i hvarje mått, då ej läkaren dem indicerat, såsom
en frestelse, som ej kan undvikas, oeh fall till dryckenskap spörjcs
stundom i anledning deraf. Sch. var ock öfvertygad, att äfven den
tarfligaste föda, hvaraf kraften ej användes till arbete, blifver ett
ämne till sjukdomar (Pred. 5 B. p, 490). Hela läkarekonsten går i
borgen för att spritens verkan ej kan användas till arhetskraftens
ökning. Missionssaken eller lydnaden åt den himlafarande Frälsarens
sista bud (Marc. 16: 15), gynnas ej, utan motverkas, "sålänge det
ej kan bli statens eller kyrkans värf", derföre att man genom dess
gynnande kan få inbillning om egenrättfärdighet. Kan ej samma skäl
användas mot allt, som någon sjelf tror vara godt? Förrän K.
skol-stailgan af 1842 kunde uppstå, hade vexelundervisnings$ällskaper
nödgats verka i 20 år. Så måste det enskilda förarbeta det
allmännas steg i stort. Dömma nu alla enskilda så, som ofvan är anfördt,
så 1 »an aldrig det allmänna uppträda. Äro de många, som s£
dömma, så är det de, som fördröja det samma vilkor, de kräfva, ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
