Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schröderheim, Elis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S C II K ii O K n II E I M , Elis.
05
skulle ha sanning, men böckerna — en dikt, som bela
samtide9_jlAiu*|0|Ldd|flnBU .nlß(l r,„n91» j.|ir,, atiiiil f
Emellertid ba skadebröden nu möglaL De spisas ej af
ett nytt slägte. Detta öser ur traditionens källa. Den kan
dock ej annat än vara osäker. I lön för silt grymma
felsteg, att vilja blott prisas då ingen trodde derpå, efter alla
kände 6anna förhållandet, vunno emellertid den tidens
celebriteter, att de ofta måste stå helt belastade med brott och
felsteg inför en efterverld, som nu föga kan controllera
traditionen. Vår samtid får dricka den bittra sanningens kalk
medan den lefver och kan försvara sig. Sa torde
äreminnen uppstå i en framtid, kämpande mot samtidens
uppenbart ådagalagda orättvisor.
Schröderheim är en bland Sveriges namnkunnigasle män.
Han har i den folksägn, som redan bildat sig kring Gustaf
Hl, blifvit en af männen på stolarne omkring denne hjeltes
"runda bord." Han ar interessant, men ej vördnadsbjudande
i denna minneskrets. Emellertid är skäl att för velandet
framställa den man, som redan är föremål för dikten.
Elis Schröderheim föddes d. 20 Mars 1747 i Stockholm
och uppkallades i dopet efter morfadern, nemligen med
dennes tillnamn. Peter Elis var Öfverdirecteur öfver Stora
Sjötullarna i Sverige och Pommern. Af sin moder Margar.
Elisabeth hade Elis Scbr. ärft en rigtning i sinnet, som sy»
nes främmande för bons öfriga anlag. Vi få längre fram se,
att den lättsinnige Bellespriten, som väl trodde på sina
faders tro nättupp så mycket som hans kunglige Beskyddare,
var ofta djupt invefvad i den tidens barnsligaste mysticism.
Utan tvifvel låter detta något förklara sig från möderne*
arfvet. Fru Doetorinnan Schröder hade haft två förfärliga
sjukdomar. Hennes anfäktningar och frestelser stego
stundom till all möjlig höjd. Liktalaren Erik Waller, som vid
hennes sjuksäng haft sin lärorikaste skola, ryste vid blott^
åtankan. En sjukdom "qvalde själen med den grufligaste
ängslan och förskräckelse, lemnande själafienden tillfälle till
de svåraste anfall." "Helfvetes ångest hade råkat på henne."
Hon trodde sjelf att det var satans anfall och talaren fann
henne stundom säga sådant, som "måste varit hins ondas
glödande skott." Hon kunde dervid hvarken styra sina
åtbörder eller sin tunga. Den olyckliga bann till frid, innan
hon slocknade. Detta var under Elis Sch:ms mest yra
ungdomstid. Besynnerliga motsägelser kunde deraf uppstå i
hans charaktersdaning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
