Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schröderheim, Elis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
S C II II Ö D B II n E I M , Elis.
(Gardies poem Fale Bure fann Schr. stil, dialog m. ni.
värdig smaken af en .upplyst tid.
I Schr. är något älskvärdt, äfven for den, som ej kan
högakta honom. Der är för mycken vekhet för att kunna
finnas elakhet, som ändå förutsätter en kraft. Öfver
Eccle-siastik-Miuistero måste en rättfärdig efterverld bryta sin staf,
inen då man såg att Försynen sjelf bröt den öfver
Vedhuggaren vid Järfva, kände man ett medlidande med offret och
ingen ville dervid med någon allusion påminna, att Göran
Pehrsson också bodde på Järfva, åtminstone der sades ha
sia graf under några vid vägen planterade trän.
Simonien är väl ej afart att egentligen kunna bevisas,
men ett ögonblick är bevisligt ocb bestämmer Schr:m$
charakter som Kyrkans Minister. I ett Kon. Gustafs bref från
Achen 1780 var fråga om Själasörjare för rikets största
församling, för den församling, inom hvilken Kongl. Slottet
i Stockholm ^r beläget eller Storkyrkans, under
förutsättning att v. Troil blefve Biskop i Linköping. Och här
for-klarar Konungen sig som politicus anse Domprosten i
Vesterås J. M. Fant bäst, derföre alt han hade nog
skicklig-bet att tjena Konungen vid eu riksdag och nog många
köttets svagheter, att bli i Konungens dependence; på sederuas
vägnar önskade ban honom ej och som Frimurare (ej som
Christen) måste dessa svagheter vara på visst sätt en
samvetssak. Mot dessa skäl bar den i kyrkofrågor oftast
all-rådande Ministern ingen anmärkning att göra; faller blott i
smickrande beundran, huru väl Konungen kände sitt folk!
Detta är en blick inom Biskops-utnämningarnes förhänge,
som också ger oss något vid banden om religionens gagn af
presternas politiska vigt.
Vi ha vidrört det, som ej kunde ens antydas af loftalarne.
Vi ha redan meddelat åtskilligt af den utmärktaste —
Rosenstein. Efterträdaren i Sv. Akademien J. P. Blom yttrar,
hland sådant som enligt allmänna omdömen måste sägas,
äfven ett och annat, som gick ur talarens eget hjerta: "Den
som saknar hans egenskaper, må ej söka alt likna honom.
Detta exempel, framställes ej här till efterföljd. ■ • . Jag
återfinner honom i ett tillstånd vida under tarfligbeten. Der
uppsöktes ban någongång af de få vänner, som ännu egde
mod att vara det eller af nyfikenheten, soui ville se den
fordom upphöjde Statsmanaens skick i motgången. ... Hap
skilldes från sia riuga boning ej oftare än hans bekymrande
ställning fordrade det. ... Han skämtade ännu uuder
plågorna. . . . Hans beröm har tystnat, utan att försvinoa ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
