Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schröderheim, Elis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S <: n r 6 i» e i» ii Èiiw, Elis.
100
det allmänna medvetandet." DS A. G. Silverstolpe svarade i
Akademiens namn, nämnde han om en Välgerning från
thro|nen i sin sista timma. G. G. Adlerbeth uppläste en
lefver-nesbeskrifning öfver E. Schröderheim i It. Vitt. Hist. och
Antiqu.- Akad. 1700, som blifvit mycket berömd. Här får
man äfven historia. Schrims feltma passade ej för den
stillasittning, söm ålåg Rohcrtsons öfversättare. Gülsot och
vattensot angrepo honom, kallbrand fullbordade förstörelsen.
"Det var ej Schr. möjligt att bemöta någon med hårdhet,
knappt att framföra obehagligheter . .. äfven då det varit
bättre att framställa misshagande sanningar. Om ban i
sam-manlefnaden understundom med ovarsämhct nyttjade satirens
oèh ironiens vapén, var det ej hjertat, som Ville skada.
Hans böjelse för välgerningar . . . ökade de behof, i hvilka
en mindre vårdad hushållning alltför ofta kastade honom.
Dessa behof voro roteu till hans flesta både bekymmer och
fel 5 ty få hafva mera haft af nöden och mera föraktat
pen-ningen än han. En furste, som icke förgätit hans fordna
tjenster, kastade på honom i sjelfva dödsstunden ett raildt
öga och skänkte kostnaden till hans begrafning. Den skedde
i mycken tysthet. Han valde till påskrift å likkistan, Ps.
00: 10: Då det läst varit hafver, så hafver det möda och
mè&MSFtta,n’iJaaB P abMenö -lcnjjäv
Så slöt hans dom öfver det lif, han så länge velat anse
för en kedja af nöjen. •asaaJav
Äfven under det verlden såg blott lycka, kände Sehr.
ett djupt bekymmer, som antyddes af några bland loftalarne.
Delta bekymmer hette "" ->’" ®®- ßiioU
Anna Charlotta Schröderheim, född v. Stapelmohr.
Öfver henne hölls "Åminnelsetal i Stora Amaranther-Orden d.
11 Dec. 1796 af Elsa Fougt, tryckt i K. Tryckeriet s. å.
Vi möta här cn litteratur, der qvinna parenterar öfver qvinna,
som likväl ej velat rätt uppblomstra. Af denna teckning
underrättas vi att S. S. (saliga systern?) var född den 24
Sept. 1754, dotter af Öfverdirect. vid Stora Sjötullen Herm.
v. Stapelmohr, blef gift d. 26 Nov. 1776, blef
Amarantber-syster 1770, då hon redan var medlem af Innocence-Orden
och Utile Dulci; höll åminnelsetal öfver D. V. S. Arnell, födde
d. 24 Sept. 1781 en dotter, som straxt dog; d. 25 Dec.
1701 åter cn dotter, som öfverlefde modren, hvilken dog
d. 1 Jan. 1702. "Den låga hämden och den ilskna smädeË
sen upphörde ännu icke att förfölja hennes stöft." Hon
hade dock varit Systrarne en "förebild af allt det behagliga
natur och odling kunna meddela": godt hjerta, eldigt snille,
fint umgängesvett och sällsynt qvickhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
