Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schwerin, Fredrik Bogislaus von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S i: ii w t ii i n , Fredrik Bogislaus von. 140
underviste sjelf derefter någon tid i en af hufvudstadens
skolor. Angående verkets slutliga mercantila öde, må
följande underrättelser tilläggas: de först aftryckta 600 ex. af
.Taflorna utsåldes efterhand och hokhandlarne begärde flera;
dessa kunde dock icke erhållas, utan Förf., som ogerna
hörde talas om detta opus, svarade att han skänkt bort
plåtarna åt sin äldste son; af den starka upplagan utaf sjelfva
boken försåldes också småningom den drygaste delen, så alt
Förf. återfick sina kostnader och måhända något deröfver.
Det var vid denna tidpunkt ocb genom denna bok, som
Förf. af denna artikel hade den lyckan alt göra Grefve S:s
personliga bekantskap. En fiende till det tränga i då
herrskande åsigter, gynnade han den nyligen yppade rörelsen i
Svenska vittcrheten. Han inskickade bidrag (poetiska
öfversättningar) till Phosphoros och Atterboms Poetiska Kalender,
samt en och annan recension till Sv. Litt.-Tidning,
hvarförutan han understödde nämnde tidning såsom actie-tagare,
med 100 Rdr b:co årligen, under hela den tid den fortfor.
Vi komma nu till den sista epochen i hans lefnad, hans
riksdagsmanna-verksamhet. Riksdagen 1812 var den första
ban bevistade. Det var ett slags reactions-riksdag mot 1809:
flera orsaker bidrogo till att då göra Regeringen myckct
stark och förläna den en stor inflytelse på Ständerna. På
Riddarhuset fanns knappt någon, som gjorde segern svår
för Konungens Rådgifvare, mer än Frih. Stael von Holstein.
Denne var ännu alldeles obekant för Gr. S. Låtom oss höra
honom sjelf berätta hvad intryck denne man på honom
gjorde. "Hvem är den mannen, som talar der? frågade jag
min granne. Det är Frih. Stael, svarade ban, som talar
alltid, som talar illa, som motsäger alla och motsäger i allt,
och hindrar oss att komma till slut med våra göromål. Jag
blef uppmärksam. Visserligen fann jag att hans tal såsom
tal icke påkallade uppmärksamhet; men af dess innehåll fann
jag mig merendels tillfredställd. Visserligen fann jag att
ban ofta motsade, och som mig syntes i uppsåt att motsäga;
men i hans motsägelse yttrade sig en oegennyttig och
väl-viljande charakter. Hans afsigt tycktes mig vara att hejda
de brådskande, att vänja dera att göra redo för sig sjelfve
för hvad de ville, mindre måhända att spara dem blygseln
att hafva velat annat än hvad de borde, än för det att
folk-ombndsmanna-charakleren och värdigheten låg honom om
hjertat. Jag tyckte mig i honom se en Fabius, som ansåg
för ära nog att ej låta sig öfverraskas, då Roms öde deraf
berodde. Ordet men var i hans munn ett lystringsord, lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
