Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schwerin, Fredrik Bogislaus von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Schwerin, Fredrik Bogislaus von. 142
nödvändigt der mängas förstånd och fria vilja skola förena
sig om ett beslut, som lystringsord i allmänhet anses
behöfliga der det är fråga om att bereda enhet i mechaniska
rörelser."
Grefve S. beslöt att tillägga sitt men till Frih. Staels.
Han kunde våga det med^ännu större hopp om framgång.
"Han egde nemligen en mängd af de egenskaper, som verka
på rådslående församlingar. En reslig figur, en snillrik
blick, ett vackert uttal, en förmåga att oberedd tala öfver
hvarje ämne, som han ansåg sig förstå. Hans tal voro inga
sammansättningar af fraser, beräknade på att halka öfver
ämnet och att föreställa declamationsstycken, till hvilka
ingenting hindrar att förut, efteråt, och här och der vid
pau-serne, foga ett litet accompagnement af piano-forte.
Vanligtvis var han genast vid ingången midt uti ämnet, eller,
om han ville hindra någon skef rigtning, som discussionen
öfver någon biomständighet hotade att taga, så var det
vanligtvis ett ögonblicks verk, att genom en apostrof, en
anti-thes, ett exempel, göra skef heten åskådlig och återföra
derifrån. Hans vackra bildning, hans beläsenhet och framför
allt hans historiska kunskaper, beredde honom lätt tillgång
på prydnader i talet, af så mycket varaktigare värde ocb
större verkan på åhöraren, som de tycktes icke vara
använda för siratens skull, utan otvunget erbjuda sig och
liksom tillhöra ämnet. Alla dessa egenskaper väckte så
mycket mer behag vid Grefvens första uppträdande, som allt
var hos honom då ännu friskt och gladt; han fann det sjelf
trefligt i sin nya verld, misstrodde ingen, kände intrigen
endast af berättelser, ocb inträffade någon motgång, gjorde
han sjelf ett misstag, eller blef han ett föremål för sådana,
så skämtade han deröfver och lade det icke på sinnet."
Vid denna tidpunkt egde icke Grefve S. hvarken den
riksdagsvana och den erfarenhet, för att ännu kunna spela en
hufvudrole; och ban egde dessutom dertill ingen lust. Han
lät alltså mycket stillatigande passera, som han ogillade, t.
ex. förändringen i tryckfrihetslagen, den höga Bevillningen,
och åtnöjde sig med att då och då framställa ett inkast.
Han väckte dock redan då uppseende, och bans inkast, med
så mycken urbanitet de än yttrades, upptogos (sades det)
icke särdeles väl å högre ort, der man ännu var alltför
ömtålig för och ovan vid motsägelser.
Under mellantiden mellan 1812 och 1813 års
riksdagar mognade hos Gr. S. hvad som förut hos honom kanske
blott varit en flyktig tanke. Englands historia hade isynner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
