Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schönberg, Anders d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schönberg, Anders d. ä. 169
Ed annan cj af S. sjelf antecknad händelse förtjenar
äfven anföras. I Tierp vid Hallsta hy afdrefs 1757 ett skall,
då en’ stor björn uppjagades, men kom hvarken fram till
Konungen, ej heller bröt sig ut genom skallinien. Kungen
blef ledsen och påstod att ingen björn fanns inom skallet,
ej heller ville ban tillåta S. att göra någon vidare
undersökning, utan reste sin väg till en annan jagt för nästa dag
i Huddunge. S. som måste åtfölja Kon. dit frågade dä en
jägare Hillerström, huru man skulle kunna öfvertyga
Konungen alt björnen verkligen fanns inom jagten. Hillerström
lofvade att, om ban öfver natten vid Ullfors bruk kunde fä
gjorda några starka jernsaxar ocb erhålla uågra behjertade
karlar till hjelp, skulle ban fånga björnen lefvande. Sedan
han af S. bärtill erhållit penningar och gjort sina
förberedelser, letade ban upp björnen i en håla dit ban gått in
och då iugen ting kunde förmå honom att komma ut, kröp
H. sjelf in och stack houoni med en lång stör, då björnen
rusade ut, utan att göra H. något annat ondt än att hårdt
klämma honom i den trånga öppningen. De som voro
posterade utanföre slogo björnen för pannan med en
yxhammare ocb tryckte honom ned med saxarne som de satte om
halsen och länderna. Derpå bands ban med starka tåg och
fördes på en släda till Huddunge prestgård. Konungen som
var vid godt lynne scdau ban skjutit björnarne i Huddunge,
blef, så snart ban vaknat, af S. underrättad att björnen var pä
gården, och Hillerström fick sjelf för Konungen berätta huru
ban burit sig åt att fånga honom. När Konungen ätit frukost
gick ban ut på trappan och befallde att björnen skulle
släppas lös, emedan ban ville skjuta honom i språnget. De
tyska jägarne stodo uppställda på den ena sidan och de
svenska på den andra; men ingen gick. Konungen sade då till
Hillerström: Ni fångade björnen, ni lär väl ock våga slappa
lös honom. Enigheten mellan tyskarne och svenskarna var
just aldrig stor,- hvarföre Hillerström i det ban gick yttrade:
när svenskarne kunde binda honom, kunde väl tyskarna
komma ut med att släppa honom lös. Derpå afskar ban med
sin jagtknif tågen hvarmed björnen var bunden utom det
ban hade om halsen, men som ban ändå ej rörde sig gaf ban
honom med hundpiskan några kraftiga rapp på bakdelen.
Björnen rusade då upp med ett förfärligt vrålande, men
stupade några steg derifrån för Konungens kula. Svenskarne
stodo stilla men en del af tyskarne sprungo att gömma sig
i cn byggning bredevid. För att visa dessa huru öfverflödig
denna fruktan var, lät Konungen en af dem taga en hvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
