Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schönberg, Anders d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
ScHÖREiinG, Amlbrs <1. a.
och en blå dufva och kasta dem båda upp i luften under
det han nämnde hvilken som skulle skjutas. I det samma
jägaren yttrade: den blå Eders Maj:t! föll också denna träffad
af Konungens lod. Konungen skänkte derpå S. sitt ur med
förbehåll att han skulle gifva Hillerström sitt och lofvade
dessutom den sednare cn ny uniform och en häst ifrån
Strömsholm*).
Oaktadt den synnerliga ynnest, i hvilken S. stod hos K.
Fredrik blef ban dock ej särdeles belönad af honom, som
också för pålitelighet och erkänsla ej har det bästa rykte.
S. hade aldrig större ordinarie lön än 120 Dal. som var
Jägmästarelönen i Vestmanland, och hvaraf han ändå
frivilligt underhöll behöflig skogshetjening der den saknades. Hos
1720 års Ständer gjorde ban ausökning om samma lön som
bestods de andra üfverjägmästarne; hvilket ock blef bifallet på
det sättet att kostnaden för Svartsjö djurgård skulle
indragas för att deraf löna honom. Men konungen, som ville
behålla denna djurgård, lofvade S. i stället 100 Ducater
årligen ur sin handcassa, hvilka ban ock erhöll några är
rigtigt, men sedan icke, "oaktadt Hans Maj:t egenhändigt
lemnade anvisningen på den som hade hans penningar om hand."
Hofjägmästaretjensten var honom äfven lofvad efter Grefve
Spens, men då den blef ledig, var Kon. i Cassel och
sysslan bortgafs åt en Baron Fleetwood som sjelf erkände att
ban af S. lärt allt hvad han af jagt förstod.
Hans trägna och mödosamma sysselsättning i skog och
mark gjorde tidigt hans helsa vacklande, så att han redan
1735 anhöll om afsked. Efter Konungens och
länsstyrel-sernes önskan stadnade han dock qvar till 1737, då
tilltagande sjuklighet förmådde honom att föruya sin begäran,
hvilken Konungen biföll med det förbehåll att ban för
Konungens nöje ville anställa blott en jagt till. Detta skedde
*) Denna händelse kan väl ej betviflas då den är berättad af ett
åsyna vittne och bekräftad af Cancellirådct Schönberg, hvilken skänkte
åt Lloyds sagesman den studsare K. Fredrik vid detta tillfälle
nyttjat och sedan gifvit åt S. Likväl måste i år och ställe vara någon
förvirring. Ty om man jemnför de noggranna utdragen af S.
jagt-journal i IV. Sv. ßiblioth. och förteckningen på jagterna i
Jägareförbundets tidskrift, finner man att S. aldrig hållit något skall vid
Hull-sta i Tierp, och öfverhufvud blott ett enda i Upland, hvilket låg
utom hans distrikt; allraminst kunde detta hafva skett 1737. S.
omtalar väl på några ställen att björnar togos lefvande; men alla öfriga
omständigheter passa ej. Sanningen är här temligen likgiltig, men saken
kan dock anmärkas, såsom ett exempel på hvad man i vigtigare mål
otta finner: att de bäst constateradc facta strida mot hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
