Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serenius, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
S eji B N i tf s , Jakob.
yisar huru Sverige, utan en kraftfull konungamakt, kau
sönderfalla i partier ända till det löjliga.
S. presiderade på prestmötet i Strengnäs 1744, utgaf
1731 Testimonium gentilium de Christo, blef derpå Theol.
Doctor 1782, Biskop i Strengnäs 1703*). I detta kall
anses ban ej lemnat någon framom sig i drift, verksamhet och
nit. Ar 1704 stod lian på Erkebiskopsförslag, ehuru rikets
yngste Biskop, ännu qvarboende som Kyrkoherde i
Nyköping, men "önskade ej utnämning." Vid riksdagen dref han
ej blott politik utan ock kyrkans angelägenbeter, dit ban
också räknade en ny Bibelöfversättning. Bibel-Commissionen
var deraf en följd, ehuru han väl ej anade att resultaterna
deraf skulle bli så ringa för Svenska kyrkan. Vid
riksdagen 1705, då Mössornas parti hade öfverhand, begagnade
S. conjuncturerna och genomdref Bibel-Commissionens
stiftelse. Då Hattarne 17Ö9 fattat rodret, ändrades förslaget
"på ett sätt, som aldrig kunde leda till ändamålet", enligt
E. M. Fants ord i minnet af Doct. Eberhardt. År 1771
flöto Mössorna åter ofvanpå och S. fick sin plan återställd.
Gnstaf III torde köpt S:ii bifall till Bevolutionen för
anslaget till Bibel-Gommissionen, som emellertid är rik.
Som predikant hade Serenius stort rykte. Hans
riksdagspredikan af 1705 ansågs länge som ett oöfverträffadt
mönster. Den har Ps. 52: 1 till ingångsspråk och Ordspr.
14: 54 till text med ämne: Ett rättfärdigt folks upphöjelse
och ett syndigt folks förnedring och förderf. Sedan en
borgerlig rättfärdighet, som följer lag i alla rum och tider,
skildrats, heter det: "en sådan utvärtes rättfärdighet är ickc
öfver menniskors förmåga, utan möjlig för allt folk, som
vill hålla sina egna logar i ära. Derföre behöfvas inga
underverk, icke att flytta solen eller dela floderne. — —
Öfverflöd är ådran af allmän fattigdom, som störtar landet
i främlingars skuld. Svea Rikes Ständer! ... Hela rikets
ögon äro öppna öfver eder och räknar dagar och stunder
med eder om folksens rätt" m. m. i denna något styfva stil.
Och den som talade, hade nu mera makt än kungen. Ehren-
*) I allmänhet hade Hattarne talangerna på sin sida; men brisfen
af anhängare ocli talanger lär varit stor for item mot slutet af deras
regering, när de nu 1765 ej hade någon liättre candidat att sätta
mot S., än t. Hydrén, Professorn i Upsala, bekant för sin
l;i;user-lighet, obetydlig i lärda verlden som i Iiyrlsan. (De la Gard. Archiv.
XV. s. 81"). Der hade väl en Rådsherre mera liöjt sig ofvan
parti-åsigten, än följt den, då S. kunde utnämnas före 1763 till Biskop.
(Wallqvist, Handb. s. 452).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
