Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sergel, Johan Tobias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Sergel, Johan Tobias.
deruti undervisning i den förra konsten af Hof-intend. Rehn,
i den sednare af den äldre Masreliez och sedermera af
l’Ar-chevéque, som inkom 1757, för att i Gustaf I’.s statu
föreviga sitt minne. Kongl. Slottet var nu till sitt yttre
färdigt, men i dess ornerande invändigt återstod mycket, och
för detta ändamål samlade sig i Stockholm flera utländske
konstnärer, nästan alla Fransmän. Alla hyllade den åsigten,
att denna nation bragt så väl vitterheten som de sköna
konsterna till en förut hvarken i Grekland eller Italien aldrig
upphunnen höjd. Den ende, som derom tviflade, var vår
unge Sergel, på hvilken åsynen af forntidens mästerverk
Laokoon, Apollo del Belvedere och Venus di Medicis, hade,
såsom ban sjelf anmärkt, verkat liksom genom en elektrisk
gnista, ehuru dessa konstverk endast hos oss voro att tillgå
i afgjutningar. Den tiden inbillade ban sig dock, att det
var Michel Angelo, som genom sin djerfhet bragt den
plastiska konsten till en högre fullkomlighet än de gamle.
På en resa till Frankrike, dit S. 1759 fick medfölja
sin lärare 1’Archevèque, bekräftades den unge konstnärens
aning, att detta land icke var det, der de sköna konsterna
upphunnit sin största höjd. Han fann dem här icke förädlade,
men maniererade; och hur var annat möjligt, då man der så
utträngt och bortfilat naturen, att icke ens i den lefvande
bildade verlden, menniskan fick behålla sitt eget hår, sin
naturliga färg på kinderna, eller kläderna lämpa sig efter
kroppens former? Huru skulle konsten ensam våga begära
detta företräde? Så tänkte förmodligen Sergel, under den
korta lid, ban tillbragte i modernas drottningsstad, i hvars
Konst-Akademi ban dock njöt en belöningspenning. Nu
måste ban derifrån afresa. Men i stället att få komma till sina
drömmars, sina idealers land, måste ban återvända till
norden, och fortfara att mot 1500 dlr k:mt i lön biträde
l’Ar-chevéque vid modelleringen af hans bilder och bildstoder pà
Stockholms slottscapell och torg, hvarvid ban visserligen
lärde sig de techniska handgreppen, men hvilket arbete icke
gaf någon full näring åt hans själ och icke tillfredsställde
hans inre traktan. Hans längtan efter det osedda, obekanta
idealet spände alla hans fibrer i hans kraftfulla natur,
störde jemnvigten i hans inre och höll honom i ett omvexlande
tillstånd af förtjusning och oro. Hans egna försök mötte
ömsom afund, ömsom beundran; det förra ingaf honom
bitterhet, loforden emottog han med köld, emedan ban visste
buru litet han tillfredsställt sina egna fordringar. Den verld,
som omgaf och föga förstod honom, ingaf honom endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
