- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 14. Scheffer-Skjöldebrand /
215

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sergel, Johan Tobias

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S k r c E l , Johan Tobias.

som i Gustaf lll:s tid satt särdeles högt, sänkte sig först
efter denne Konungs död, på bans bröst 1705. Till
Hofintendent utnämndes han 1803, och samma dag, som Gustaf
III» bildstod 1808 aftäcktes, erhöll ban adelig värdighet;
1810 valdes han af de Fria Konsternas Akademi till dess
Directeur.

Men hvarken dessa hedersbetygelser, eller den ära som
höga och låga bevisade hnnom, ej heller de ekonomiska
fördelar han åtnjöt, kunde någonsin ersätta förlusten af det
fädernesland, som ban genom sin anda och sitt snille
tillhörde. Han (lefanu sig efter återkomsten från Kora i
samma läge, som en ömtålig planta, som förflyttas från en
sydlig himmel till den höga norden, hvarest icke den
sorgfälligaste ans och vård kan ersätta saknaden af en mera
lifväc-kande himmel och en mera närande jordmån. Redan hans
kropp, ehuru naturligen stark, hade svårt att umbära
söderns blida luft; ännu mer saknade hans själ omgifningen af
plastikens högsta skönheter, beröringen med likartade
konstnärer och den ömsesidiga täflan med dem. I fosterlandet
stående ensam i sin konst och beröfvad de yttre väckelser,
som åsynen af den äldre och nyare tidens konstverk ingifva,
kände ban inom sig en stor tomhet och ledsnad, som
tidtals öfvergick till fullknmlig mjältsjuk», under hvars anfall
ban stängde in sig, (rätte sitt hjerta och lät sin mejsel
hvila, till dess "han ur denna dvala antingen väcktes af
någon ny idce eller af deltagande vänners bemödande. Bland
alla tyckes Ehrensvärd stått honom närmast: de voro
hvarandras själsförvandter i konstförgudning och i uteslutande
beundran för antiken. Ehrensvärd sjelf säger att S. och
.Masrelier d. y. voro de enda, med hvilka han kunde tala
om antiken; Konungen "hade mer snille och eld, än stadga
och tålamod för antikens studium." Då S. sett en tafla af
Masrelier och berömt den i ett bref till Ehrensvärd, skref
den sistnämnde till målaren, att han tog honom i famn af
glädje. S. hade önskat att Ehrensvärd velat efterträda
Adelcrantz, men denne fann Tempelman bäfva mera grund och
babilitet*). Med andra förnäme lefde S. på förtrolig fot,
medan han stundom deltog i Bellmans glada lag. Den
italienska sång, han mest älskade sjunga, och hvaruti dessa
ord förekomma: Viva Bacco, viva Amore e la cara Liberia,
uttrycka de gndomligheter, han, näst konsten, mest byltade.

*) Itesfcow, i Vilt. Ilist. o. Ant. Akad. Del. XIT. Denne
konstdomare sätter 8. i classisl. bildning, som artist efter Masrelier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:29:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/14/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free