- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 14. Scheffer-Skjöldebrand /
216

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sergel, Johan Tobias

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216

Sergel, Johan Tobias.

Hans förmögenhet tillät honom föra ett lefnadssätt, som
nästan kunde kallas lysande. Vid hans måltider flödade de
ädlaste viner, under det värdens jovialiska lynne sprakade
i blixtar af snille. Men liksom hans annars luculliska
måltider oftast till basis hade en gammal svensk kärnräft *), så
var stundom hans skämt grofkornigt nog, ja sjelfva hans
enthusiasm lånade ej sällan kraftuttryck, som påminte om
Hofbrodör-sonens slyngelår; särdeles använde ban den
Ondes namn såsom insegel på sina muntliga canonisationer af
personer eller konstverk. Så sade han till Sköldebrand, för
att tillkännagifva sitt bifall öfver dennes lyckliga sätt att
teckua stormande vågor: "ni är en djefvul i vatten." För
att beteckna att ett visst konstverk var — hvad hans vän
Ehrensvärd skulle kallat — täckt, men icke skönt, yttrade
S.: "ja, det är vackert, men deri fattas ändå det der tusan
djefla" — ett uttryck, som blifvit odödligt. Vid
aftäckandet af Gustaf III:s statu gafs en högtidlig måltid, hvarvid
S. höll ett improviseradt tal öfver den oförgätlige
monar-chen. Då, efter måltiden, någon af de närvarande
framkastade sina tvifvelsmål om den bortgångnes storhet och
anförde åtskilliga skuggdrag, ropade S.: "men han var i alla
fall ett geni, och ta’ mig tusan d—r är han icke salig."

Sistnämnde drag bevittnar, att S. bibehöll sin konglige
välgörare i kärt minne, och att han förlät honom dess
misstag att rycka honom från konstens förlofvade land.
Föröfrigt var S. en af de få, hvilka i sitt hjerta ej öfvergåfvo
Gustaf lll:s son efter hans throufall. Han kunde icke
förlika sig med sakernas nya ordning, förrän Carl Johan
uppsökte och hedrade honom och vann hans hjerta.

Några år efter sin hemkomst blef det honom förunnadt
alt än engång, ehuru flyktigt, få återse det kära Italieu.
När Gustaf 111 1785 dit utreste, fick S. vara följaktig.
Under deras vistelse i Kom upptäcktes, vid en gräfning i Villa
Hadriani, Endymions statu. Konuugen, åtföljd af
konstkännaren, begaf sig dit, för att bese fyndet, då S. vid
anblicken af den undersköna marmor-ynglingen berättas blifvit så
betagen, att ban, trädde fram motKonungcu, och slutligen,

*) Sä skref han en dag till Grefve Jakob De la Gardie: "Le C:te
Strömfelt me fait le plaisir de venir mecredi le oO pour mänger gula
ärter med fläsk. Voulez Vous me faire 1’Uonneur d’acceptcr mon offre
de lui faire compagiiie avcc quelques autrcg de Votre connaissance,
Vous iu’ obiigt-riez iufiiiinement. Vous pouvcz d’après-diner voir le
portefeuille du feu C:le Ehrensvärd <|ue Vous desiriez de feuilleter
avee pl«s de luisir,"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:29:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/14/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free