Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seton, Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227 Seton, Alexander.
Han gaf bonom en penningsumma och had honom i frid resa
hem. Utkommen blef han likväl af en obekant person tagen
och förd till en prestgård, der han hölls fången ända tills
presten dog, då han begaf sig hem, men nu, rädd att äter
bli tagen, ingick ban ingenstädes under sin vandring till en
hamn, utan födde sig genom att vid qvarnar uppsamla
ut-doftadt mjöl, som i urhalkade stenar efter regn gjordes till
deg, hvilken sedan torkades i solen. Sn lifnärde han sig
tills en hamn hanns, der ett skepp förde honom till Sverige.
Efter aderton ars fångenskap återkom han till sitt
fosterland omkring våren 1826, i sitt 62 år, mycket skygg
och besynnerlig, hvilket visst icke var besynnerligt.
Fruktande att äfven i Stockholm möta en fångvaktare, var ban
angelägen att få sig en sjelfständig sakförare, som
kunde hjelpa honom till rätta, då han nu ansåg sig berättigad
att dela arfvet med sin ende medarfvinge brodern Patrik,
hvilken genom faderns testamente odeladt innehade Ekolsund.
Han ingick från hamnen, der han gått i land, på Kongl.
Slottet och inträdde — enligt en berättelse, hvars grund
jag nu efter deras död, som deri förekommo, ej kan pröfva
— på Riksarchivet, der han påräknade träifa män, som hade
ett namn att vårda, om ock ej annars hjertat skulle beveka
någon af de lärde der, att åtaga sig hans sak. Der sutto
vid bordet Cancelli-Rådet Liljegren, Krigs-Justitiarien Cl.
Liwijn, och, om ej minnet irrar sig, Presidenten Baron
Tibell och några andra af de vanligare gästerne i Riksarchivet.
S. framställer sina romantiska öden och begär hänvisning på
Advokat. Liljegren ger straxt anvisning på Liwijn, som
erbjuder sig; men fordrar att personen först legitimerar sig
som en Alexander Seton. Det var nu middagsstund. L.
bjuder honom följa sig hem. På Blasieholms-torget möta
begge Excellensen De la Gardie, som i minnesgodhet ej hade
sin like. "Goddag, Broder Seton! Tack för sist, jag tror
på Gefle riksdag", utlät sig D. och Liwijn förklarade nu,
att legitimeringen var skedd. Emellertid öfvertog L. hans
sak, som väckte det största uppseende i bela Sverige.
För att visa sin tacksamhet mot Liljegren, hvilken gaf
anvisningen på Liwijn, erböd S. sig att förlägga det
Svenska Diplomatarium, för hvars utgifning L. ifrigt nitälskade.
Han skref derom till Grefve De la Gardie, som erkände en
iO-årig vänskap (De la Gard. Arch. XIX. 238) den 14 Nov.
1826 och sedan ofta (De la Garch. XX. 125 f.), under det
han med särdeles ifver pådref detta för fosterlandets äldre
historia så vigtiga arbetes raska utgifning, erbjudande
kostnadens betäckande med stor frikostighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
