Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Silfverstolpe, Axel Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5ü>0 S|j.rri:aJioi. pi;, Axel Gabriel.
Läkaren inser, alt vi vilja takt om lians skaldeverk. Hans
bemödanden deruti möttes af samtidens bifall och beundran.
Väl gaf man honom icke rum bredvid Hellgren ocli
Leupold, kanske ock icke ens vid sidan af Franzén ycU
Oxenstjerna, men väl elt af de öfversta bland de poetiska
snillena af andra ordningen, Adlerbeth, Stenhammar, Blom,
Choraeus ni. fl., och deruti hade man visst icke orätt. Men
var delta nog, för alt tillförsäkra honom ett evärdligt rum
bland de äkta skaldernas antal, — en borgen, alt hans
skaldeverk skulle fortvarande lefva i slägters hågkomst,
värderas och gömmas i deras hjerta? Derom hyste man den
tiden icke det ringaste tvifvel. Man medgaf väl, men först
sedan "en strängare granskning" derpå vändt
uppmärksamheten, att det fattades mannen "inbillningens och
uppfinningens vingar", men man trodde på fullt allvar att man i "co
tryggare kosa", "i sanningens och förnuftels*) spår", kunde
hinna fram till sånggudinnornas tempel **)j Poeten sjelf var
alldeles ense i dessa åsigter: hade naturen verkligen tilldelat
honom dessa vingar^, . skulle den hedersmannen sjelf hafva
brutit af dem. Men han behöfde det icke: långt ifrån att
lida af en kringsvärmande fantasi, var ban, i sitt innersta
väsen, så torr och saftlös som möjligt; kall, sträf, trumpen,
utan djup i tankar, utan lyftning i sin flygt, saknade hans
sångmö allt, utom ädelheten i syftningen. Den ståndpunkt,
på hvilken ban stod, framträder redan i dessa hans ord,
dem hans loftalare upprepar med segrande förfjusfting:
"ingenting kan .vara skönt, som ej är sannt; del förvirrdde’kan
ej vara det, emedan det ej gör ett säkert intryck/ det
möc»-ka kan fej; vara skönt, emedan det fördröjer intryckets Det
äfjsàledes en fordring för det sköna, att urskillningen och
omdömet främst måste tillfredsställas. Formerna för dcnda
fordring äro rigtighet, klarhet, ordning, enlighet med
ändamålet och deraf uppkommen lältfnttlighct." Hvar och en
medger numera, alt man ej kan blifva skald för så godt
köp, och att poesiens fordringar äro långt andra än dessa
blott negativa; obestridligt är äfven, att ingenting kan vara
skönt, som ej är sannt, som är förvirradt och mörkt. Men
författaren förvexlar tydligen d i k t en s sanning, konstens
bc-skuggningar och halfdagrar, som just utgöra en högst vigtig
MiiiiTi..’ii tisi.i. r ..fe issus. ii •!>«.• V- ;-,?-./i^bo.i’ podi] aab ua löld
*) Således skulle inbillning och uppfinning i poesien vara
motsatsen af sanning ocli förnuft! Detta enda lilla prof må
utgöra profvet på den tidens äs hetiska omdömesförmåga.
**) Kullberg, Inträdestal i Sv. Akad. Handlr Vitt." »W. 40&!, r’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
