Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Silfverstolpe, Axel Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Silfverstolpe, Axel Gabriel.
skadliga sätt framställa den ofantliga klyftan mellan den
gamla och nya tidens ästhetiska åsigter, sammanstölle vi dem
midt emot hvarandra. Till höger talar Cancelli-Rädet, nuv.
Biskop Kullberg i den äldre bildningens namn; till venster
Atterbom, den tjugeårige studenten, a den nya poetiska
oppositionens vägnar: asiano>J
Phosphoros 18111. 65 o.f.
Man torde icke neka sin
beundran åt HrS:smod, som, då
kritikens åskmoln allt mer och mer
sammanskocka sig öfver Sveriges
Helikon, i sin oskuld uppträder
der med ett häfte, till större
delen fyldt af Tillfällighets-rim,
hvilkas triviala didaktik för ingen
del ersätter den öfverallt dagsklara
bristen på inspiration och
symbolisk åskådning af verlden, de enda
villkoren för Idéer och Poesi.
Förvränge man ej den enkla
meningen af dessa ord! Vi upptäcka
i »Ila Hr 8:s skaldestycken ett
språk, som bevittnar författarns
dygd ocb, i många hänsigter,
förstånd; ett varmt nit för
medborgerlig upplysning, för sedernas
helgd, för värdet af huslig
lycksalighet: och ban tycks på flera
ställen låta förstå, att ban anser
sjelfva denna välmening, tolkad i
ett klart och någorlunda städadt
språk, och tvingad i formen of
någon rythm, för det egentliga af
Poesien. Ilvcin kan förvägra sin
högaktning åt den ädle
mannen, som uppenbaras genom ett
så dygdigt bemödande? — Men
kunna vi väl derföre gilla
Konst-i) ä r n ?
En skaldekonst, som icke vill
eller kan uppsvinga sig till den
rymd, der Sanning och Skönhet
sammansmälta, är visserligen
ingen skaldekonst. . . . Skulle Hr
S. fjerran anat något sådant, då
hun oupphörligt yrkar, att hvart
och ett poem af äkta bält skall,
lik cn sedoläraniie berättelse,
lemna oss en Sens-moral att använda
i det borgerliga lefvernet, en läxa
som kan vägleda oss genom någon
irrgång af Modernitetens missbild-
Sv. Æ.IIandl. Vilt. s. 163 o. f.
Hr Silfverstolpe var en utmärkt
vältalare. . . . Öfverallt skolen J
(hos honom) träffa denna
tankarnes fullbaltigbct, som utgör cn
författares största förtjenst.
Det gifves en ofta upprepad
fördom , att ingen vitterhetsidkare
kan tillika vara utmärkt både
såsom vältalare ocb skuld. Om detta
föregifvande ännu eger anhängare,
som kunna stöda detsamma med
exempel; så skulle jag med mer
än en motsats kunna bestrida det.
Men då jag af tillfällets
grannlagenhet förbjudes att anföra andra
ocb närmare undantag, än det
enda, som hemtas ur mitt ämne, sä
bär jag endast en skyldig gärd åt
Hr S:s ovanliga talang, ilä jag
upprepar såsom eu känd sanning,
att ban inom fäderneslandet
tillhörde deras antal, som intill
fullkomlighet uppfyllt både
vältalighetens och skaldekonstens
fordrin-gar.
Ön. det tillhör poesien, att
gifva behag, lif|lighet eller kraft åt
de ämnen den vidrör; om det
förböjer värdet af dess bekännare, att
för dem endast välja ädla, stora
och für menskligheten vigtiga
föremål, att framställa dessa i ett
vår-dadt och ädelt språk , med en varm
känsla, hänförd af öfvertygelsen
om deras vigt; så skall inge»
kunna fråukamia Ilr 8,, hvarken namn
eller ära af skald. Jag vädjar till
alla, som, födde med öra för
harmoniens behag, och med sinne för
de rörelser de väcka, hafva
lyssnat till ljuden af hans lyra.
Hvem hörde honom uppstämma
Medborgarens lof, och kände ej
det bedrägliga begäret, alt
lyftas till högre öden, gifva rum für
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
