Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Silfverstolpe, Axel Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 Silfverstolpe, ax el Gabriel. 63
ning och vSr huslighets tränga
förhållanden? Hvarföre han ock mest
filskar Fabeln, i modern gestalt
den tjenligaste formen för
Ka-teches-Poesie. — Men liar han då
glömt, att Skaldekonsten Sr en af
Fria Konsterna? att konsten
derföre heter fri, emedan hon icke
sammanhänger med begreppet
Nytta, som innebär menniskonödens
betingade ändamål? Och hvarföre
skulle man påtruga den eviga
Gra-tien ett sammanhang dermed? Ty,
i all verlden! den fransyska
sen-tenz-poesiens, möjligtvis i sin krets
fagucliga, råd och förmaningar,
unna ju mycket bättre, d. ä.
enklare och fullständigare läsas på
Prosa hos Campe, Knigge,
Engel, eller någon annan af dessa
erfarna rådgifvare, på hvilkas
helsosamma föreskrifter vår sjukliga
moralitet sväljt redan ett sekel,
titan att patienten förrådt andra
symptomer, än en stigande
förslappning. Uar icke Hr S. sjelf
Ilågoiigång bortkastat lyran, och
på prosa, t. ex. i Brefvet till
Grefve *** (I. D. s. 103) gifvit oss
vackra prot af sin
menniskokännedom? — Och funne vi ej bland
tryckta Sedereglor några nog
läckra för vår gom (hvilket dock vore
starlitl), så återstår i alla fall en
ganska simpel utväg: att flitigt
besöka våra kyrkor. Ty då
charak-teren på en prest efter nya
tabla-turen är, att innerligt skämmas för
sitt kall, predikar ban icke längre
en själsupplyftande religion, som
på engång göt balsam i det
lidande bröstet och elektriserade det
med mäktiga Idéer, utan en
läspande theatermoral, värdig
pen-dant till den så kallade Filosofien
i Svenska Akademiens
rimkrönikor. Tomma begrepp, sömnigt
språk, ytliga känslor, en
interessant ånger, som stannar inom
kyrk-dörn, ocb en ej mindre rörande
härlek till den usle, söm inskränks
till theori vid första grind tiggarn
öppnar på hemvägen, allt detta
med mera sådant ligger oss så nära
tillhands, att om vi ickc höra Mo-
ett annat ocl mera
tillfVedastttl-lande, det att gagna, välsignat
Och glömmas? J Jn.ir, jl>iiil
Sjunger han Christina
Gyllenstjerna* hjeltemod, hvem skall
höra hans sång, och ej känna sig
stolt, att tillhora det JaBd, som
burit Sturen och henne?
Höjer han sin sång til) dem,
som söka ett odödligt namn,
huru skall han icke förädla deras
begrepp om odödligheten; huru
skola de icke finna drn
uppoffrande dygden hög och
vördnadsbjudande, och den förra endast
af-undsvärd, när den grundlägges af
den sednare. , . . . . *
Nedstiger hans sångmö till en
lägre rymd, för att tolka Me ni
g-hetens lof, huru skall icke
sjelfva kojans tarflige invånare, vid
en blick på alltings fåfänglighet,
främst af alla, finna sig lugn och
beläten. ( . ,7
Sjunger han den känsla, som
inom hans eget bröst var en af de
heligaste, — känslan för
Fäderneslandet, hvem skall icke
i sångarens uttryck igenkänna och
älska den <tygdiges
tillfredsställelse, att helga sina pligter åt den
jord, der hans ungdom blomstrat,
hans mannaår mognat, och der
hang fäders ben hvila?
För öfrigt, hvilken älskare af
vår vitterhet känner ej Ynglingens
hopp och Den åldriges minne,
Menniskans danande, Djurkretsen och
flera poemer, hvarmed lian gjort
och stadgat sitt rykte? Ell^rhvem
har icke, i lyckliga kretsar, hört
sjungas dessa fräjdade
sångstycken : Förgäfves letar du en
töcknig framtids öden, i fågelns flygt
och uli stjernans lopp, — eller:
Yngling! kransa dina här, pressa
drufvan, rör din lyra — ? OcU
huru många samlare inom
fäderneslandet egde ej dessa
skaldestycken, innan de ännu ens till
namnet kände deras författare?
Om någon gång en strängare
granskning trott sig upptäcka, att
Hr S:s snille, på vägen till
sånggudinnornas tempel, hellre 1 san-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
