Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöberg, Erik (Vitalis)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 Sjöd br g, Erik.
gen förbittrad, och fann derpå snart bekräftelse ati haas
parodiska anfall mot mig Och mina vänner: (Amen,
Gengångaren, Visioner, Rustningar till Ragnarök). Strängast agas
der Pehr Klockare (Sondén): på hvad sätt den
hedersmannen förbrutit sig, har alldeles fallit mig ur minnet. Frin
denna tid afbröts all slags förbindelse oss emellan.
Förlusten af modren 1825 — den enda i verlden, sora
älskade poeten och hvilken ban sjelf ända till Svärmeri
älskade tillbaka — gjorde den arme sängarynglingen än mer
ensam i verlden och fördystrade hans lynne. Vid denna tid
hade han lemnat Akademien, med beslut- J»tt
aldrig.^teif-komma utan blifva prest. Men ban trifdes annorstädes än
sämre än i Upsala; kanske verkade tillika hans lidande en
förändring i hans beslut. "Oförmodadt återkom han, och
begynte utan någons vetskap sina tentamina till
Philosophiska Graden. De afbrötos genom en blodstörtning i Januari
1824, i följd af ansträngningarna. Han återställdes så vida
att ban kunde försöka en erbuden condition hos
Öfverste-Lieutenanten Baron Wrangel på Tibble i Södermanland. Ett
nattläger i oeldadt rum under resan ådrog honom ett nytt
anfall. Han framkom högst svag, men begagnade de första
vuuna krafter att, wnder det hans vänner trodde honom
sväfva mellan lif och död, än engång infinna sig i Upsala:
fullbordade här med denna jernvilja, som var honom egen,
förberedelserna till sin examen, undergick den med utmärkt
beder, tog Lagerkransen vid den derpå följande
Promotionen i Juni 1824, samt besöng denna högtidlighet i ett
humoristiskt poem, som, i slutlig öfvergång till lågande
allvar, visar hvilka höga föresatser sväfvade för liaus själ."
Efter promotionen qvardröjde S. vid Universitetet ett Sr
eller något mer, sökande en för sig passande docentur. Men
emedan ingen sådan fanns ledig, och den condition ban då
innehade ■>» upphörde, begaf han sig 1825 till Stockholm,
för att söka sin utkomst och till en början lefva af sina
talenter. Men här fann han sig ännu mindre på sitt rätta
6tälle: en "ensling i öcknen" såsom ban sjelf beskref sin
belägenhet, och sig sjelf vida mindre känd än förmodas
kunde. Hurudan hans sinnesstämning då var, kan dömmas
af följande bittert-elegiska stropher: <
■ ;<v<nf,a Och min varelse blef så stam och kall,
Som ora döden lagt handen derpå,
Dock försmår jag trösten af tårars svall;
Hiog gräts det på jorden ändå.
Men mitt öga ler matt, som höstioln ler
Öfver öknens ensamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
