Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöbring, Pehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Si ü b n i n g , Pehr.
313
skatter blifvit använde till vindicerande af hans litterära
minne?
S:s hebreiska exeges sammanhängde med hans theori
öfver språkens uppkomst och utveckling öfverhufvud. Fullt
och fast var han öfvertygad, att alla tungomål framgått
från de första naturljuden, barnets läten och
interjectio-nerna, och derefter, från enstafviga verbal-rötter, småningom
efter analogi, samt fasta och orubbliga lagar på enahanda sätt
utvecklat sig. Derföre voro, enligt hans öfvertygelse, alla
språk med hvarandra beslägtade; och bland andra svenskan,
latinet och grekiskan mycket nära med de semitiska: —
hvilket redan de båda ßudbeckarne och sednast den
genialiske Norberg påstått. Vid bevisningen af dessa favorit-satser
lifvades den annars torre och kalle mannens hela väsende:
sällan nog emottog han eller gjorde ban något besök, utan
att ban — man visste icke hur — råkade in på detta ämne,
hvarmed han flera timmar kunde uppehålla sig och åhöraren,
så att man i allmänhet var litet rädd att vidröra denna sträng.
Fåknnnighetcn log åt dessa satser och kallade dem
vurmerier och tomma fantasier. Nog förekom det enhvar litet
löjligt, att höra den hedersmannen ej allenast sällsamt vrida
munnen för att efterhärma alla slags ljud, och låta höra
deras öfvergångar till beslägtade i olika språk, utan ock
dervid taga händer, fötter och andra kroppsdelar till hjelp,
liksom till ett slags accompagnement, för att medelst gester,
hvilka han ansåg i naturtillståndet stått i nära förbindelse
med ljuden eller språken, uttrycka smärta, fröjd och andra
affecter, flytande, flygande, springande m. m. För min de]
måste jag dock tillstå, att jag alltid med nöje hörde honom
och mångengång lemnade honom med beundran. I
allmänhet ansåg man den gode mannen för något inskränkt, ja
enfaldig — och så var han ofelbart i många fall — i detta
visade han sig, enligt min och andras mening, sinnrik, fyndig,
originel, oftast till och med snillrik. Likväl kunde aldrig
jag gilla hans hufvudidé och utgångspunkt. Det är alldeles
ogrundadt, att alla barn, lemnade åt instinkten, begynna
med vocalen A och sedermera — alla på enahanda vis
— fortgå från den ena vocalen och från den ena
consonan-ten till den andra, dermed efterapande naturljud eller
uttryckande sina affecter «ch passioner; utan hvar och en,
som haft flera barn och följt deras första, i språket
framträdande utveckling, vet, alt sådant sker hos hvart och ett
på ett alldeles individuelt sätt, så t. ex. kunna några tidigt
ganska rent och lätt uttala r, hvars ljud annars anses som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
