Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skjöldebrand, Anders Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta försigtighetsmått ansåg Skj. i alla hänseenden
öfverflödigt. Öfverste Schönström skulle skaffa vagnar, och den
ena han fick, gick straxt sönder. Den lagades och Skj.
emottogs i Gripsholms slott af hela den höga familjen
stående i halfcirkel. Skj. bad Konungen åka bredvid ledsagaren,
då Drottningen och Prinsessorna åkte i den större vagnen.
Konungen hade aldrig högre iakttagit Majestätets yttre stela
värdighet och gaf sitt nådiga bifall till framställningen med
förnäm hållning. Drottningen gret och bad att få åka med
Konungen, om hon ock skulle ligga framför begge de
sittande herrarnes fötter. Skj. dristade häri gå ifrån sin
instruction, då Hennes Maj:t sprang som ett gladt barn med
ett klädesbylte upp i vagnen, och man reste. Konungen
talte dock ej till Skj. under början af resan; men då han
vid en ful utsigt med myror och ljungfält omkring sig,
sade, möjligen ironiskt, men helt allvarsamt: Här är vacker
utsigt, så tog Skj. en hofherres vanliga ton och utropade:
ja gudomligt. Konungen smilade dervid något, och började
tala till Skj. om hofsmickret. Det var då, vill jag minnas,
han yttrade: Jag är ej ond på Skj. Han var ärlig, han;
upprepande Skj:s ord och åthäfvor d. 30 Maj 1800 i
Norrköping. Engång ville Konungen åka ensam och böd Skj.
åka i den andra vagnen. Skj. krusade och ursäktade sig.
Men då Konungen slutligen befallde, hviskade Skj.: Tvinga
mig ej att erinra att E. Maj:ts farbror Kon. Carl XIII
befaller här genom mig, då Gustaf Adolf med uttryck af
rädsla satte sig på vanligt sätt. Tror Skj. underverk?
frågade Konungen engång, då Skj. svarade: Ja visst. Mycket
måste vara underverk för Gud, som ej är det för oss. Så
kan något vara underverk för E. Maj:t, som ej är det för
mig. "Det skall Skj. bevisa", yttrade Konungen kärft. Må
ske! Då vi komma till Carlskrona, anförde nu Skjöldebrand.
De hade ej väl ingått i ett rum der, förrän Konungen
kräfde att få se underverket. Skj. skaffade sig två violiner,
stämde dem lika, lade den ena på bordet, bad Konungen
derpå lägga en papperslapp, ställde sig långt derifrån och
spelte, då papperet darrade när han strök på de strängar,
hvilka motsvarade dem, på hvilka papperslappen hvilade.
Konungen undrade, och Skj. påstod sig ha visat hvad han
lofvat, hvilket Konungen erkände. Skj. fick nu undervisa
Konungen i harmonien. Med slika snillrika påhitt
förljufvade Skj. sin förra Monarchs dagar och slutligen blef han
väl liden. Hvad som hände i Stralsund m. fl. ställen, läses
i De la Gard. Arch. XX. s. 326. Drottningen hade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
