Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skytte, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S k t t t b s Jahan.
o
vilja förnya sina fordna anspråk; hvarpå S. skulle tillstyrkt
honom att fullfölja Carls verk och genom hela adelns
undergång, i det han tillegnade sig dess gods, uppresa sig sjelf
till en fullkomlig envåldsherre, hvaremot O. tillstyrkte
honom att genom mildhet och ädelmod afväpna sjelfva sin
faders fiender.
S:s ovilja mot de ridande herrarne är känd. Mellan
honom och Oxenstierna rådde en tid en stark spänning.
Men redan 1614 hade de ingått en förlikning. Omkring
1029—32 var O. äter missnöjd och S. bad om den fordna
vänskapen. Längre fram förloras spåren af denna
personliga ovilja. Skyttes bref till Oxenstierna från denna
sednare tid innehilla beständigt nttryck af den högsta
beundran och tacksamhet för Rikscancellerens stora förtjenster.
Oxenstierna å sin sida, ehuru nästan enväldig i rådet, lät
dock alltid, när särdeles vigtiga och svåra mål förekommo,
Skytte väljas till en bland dem, som skulle lägga hand
dervid. Oxenstierna ville således, genom medtagande af sia
kända motståndare, aflägsna hvarje sken af väld, och gifva
motpartiet tillfälle att sjelf närmare undersöka alla
förhållanden och foreslå bättre medel, om det kunde. Så
invaldes Skytte i det utskott, som 1640 öfverlade om
Holländska förbundet och förberedde Danska krigèt. Så valdes han
till ett bland fredsombuden i Brömsebro. Så tillkallades
han 1641, då beslutet om försäljandet af kronogods
förnyades. Då Rådet 1636 tog det vigtiga beslutet att skilja
Drottn. Christina från hennes moder, Enkedrottningen,
vägrade Skytte att skrifva under, förebärande, att han var
frånvarande, när beslutet togs. Men Oxenstierna gick
honom på lifvet och fordrade, "att han skulle antingen
uppgifva något bättre förslag, eller antaga Rådets"; så att
Skytte till slut måste formligen gilla det sednare.
Emedan Enkedrottning Maria Eleonora ofta kom med obilliga
och besynnerliga upptåg, och Skytte alltid var den, som
mest tog henne i försvar, likasom också han jemte
Gyllenhjelm var den ende i Rådet, för hvilken hon visade något
förtroende, så uppdrog regeringen just åt honom att, nästan
som en förmyndare, blifva hennes hjelp vid utredandet af
räkenskaperna och ledningen af hela hennes hof. Skytte
lärer icke hafva åtagit sig det kinkiga värfvet; men också
linnes han ingen enda gång sedermera hafva försvarat
hennes besynnerliga förehafvanden.
S:s föregifna adelshat synes ej hafva varit af särdeles
betydelse. Liksom Joh. Gyllenstjerna halade ban blott d«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
