Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skytte, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Skytte, Johan.
förnämare ätterna, ej adeln i allmänhet. Fryxell kastar
mycket ljus öfver detta förhållande. Och de egentliga
bevisen för S:s lutning till folkvalde äro från år 1635,
således efter Konungens död. Redan den omständigheten, att
han uteslutande till adelns fördel inrättade den Skytteanska
lärostolen i Upsala, står icke rätt tillsammans med det bittra
adelshat, som man vanligtvis tillskrifver honom. Uti
Rådsprotokollen visa sig hans tänkesätt om dessa ämnen än
mindre sammanhängande. Då det gällde frågan i sin allmänhet
försvarade ban några gånger ofrälseståndens rätt. Men när
i rådet enskilda fall förekommo, och Axel Oxenstjerna med
sina vänner kraftigt mot adeln försvarade än kronans, än
ofrälseståndens rätt, då finner man, besynnerligt nog, att
Skytte oftast teg; och då ban talade, var det sällan för
att understödja Oxenstjerna, men oftare till försvar för de
adeliga anspråken och deras talare Per Brahe. Så yrkade
ban den satsen, att adeln, ehuru boende i stad, icke vore
förpligtad till lydnad under stadens borgerliga styrelse; en
annan gång, att bönderna i gref- och friherrskaper skulle i
skjutsning njuta samma friheter som frälsebönder. Också
motarbetade ban den för adeln menliga utskrifniogen efter
gårdtalet. Förhållandet är besynnerligt. Orsaken torde icke
böra sökas i egennytta; ty S. offrade gerna åt
fäderneslandet; snarare i det ärelystna bemödandet att störta den
närvarande styrelsen, för hvilket ändamål olika partier stundom
med grundsatsernas uppoffring förena sina krafter. Denna
gången var det fåfängt. Oxenstjerna stod segrande qvar vid
styret. S:s politiska åsigter visade sig ytterligare som en
benägenhet för republikanska statsförfattningar. Men äfven
i detta hänseende finner man hos honom besynnerliga
motsatser. Hos Gustaf Adolf tillstyrkte han konungamaktens
höjande genom adelns fall. Man finner ock, att han velat
sammankalla utskott i stället för de i sin fulltalighet
stundom omedgörliga ständerna. Deremot framträda ock andra
syftemål, nemligen folkväldets införande. I denna afsigt
yrkade han på regeringsformens tryckning och utdelande; samt
på ständernas rätt att förklara lagen. Då stilleståndet med
Polen 1635 var afslutadt, påstod S., att detsamma borde
af alla ständerna stadfästas; ty konung eller regering
ensamma egde ej makt dertill. Då rådet icke ville på detta
vis nedsätta konungamakten, yrkade han, att rådets och
ständernas eller åtminstone hela rådets stadfästelse skulle
behöfvas. Men emedan Polska regeringen förklarat sig nöjd
med förmyndarnes stadfästelse; så beslöts, att densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
