Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sleincour, Johan Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SiEincoun, Johan Peter.
den cmbetsbörda, som hans försvagade helsa nekade honom
att ensam uthärda. Han skall vittna, jag ar försäkrad
derom, att hans snälla framsteg i ungdomens förtroende, att
hans förändrade plan till föreläsniugar i vetenskapen, och
haus i betydliga afseenden med sin företrädares, icke
allenast olika method, utan äfven skiljaktiga tänkesätt, aldrig
tillslöto honom vägen till dess umgänge och rådplägningar;
aldrig väckte hos den gamla philosophen andra känslor för
honom än aktning och vänskap; aldrig drogo ett moln öfver
hans panna, eller satte en fördold udd i hans uttryck, eller
förgiftade hans sällskap igenom en sårad fåfängas hemliga
missnöjen." S. var så upptagen af sitt nit för ungdomens
undervisning, alt ban ej hade tid eller lust att som
skriftställare framstå. I det mundtliga meddelandet var han
outtröttlig; men hans natur var alltför passiv för att vilja träda
inför den stora allmänbeten. Afveu från sin sista sjuksäng
fullföljde ban sina lärda samtal med ungdomen. "Mer äu
en af eder, J berömlige ynglingar, som i dag kanhända
skänken hans minne en tacksam och hemlig tår, mer än en
af eder lärer kunna besanna, med hvilken beredvillighet
ban, under ensligheten af sitt sjukliga tillstånd, emottog eder
i sin hydda, så ofta J åstundaden hans upplysuingar.
På-minnen eder, huru han då, ur sina knän, upplyfte sitt
lutande hufvud, öppnade sina tillslutna ögon, och samlade sina
yttersta krafter, för att likasom skänka eder öfverlefvan af
sin röst, som han uppoffrat till eder undervisning."
I afseende på grunderna i sin vetenskap var S.
e-rubblig; men föröfrigt hatade han envishet och var i
underordnade ämnen till och med vacklande och skeptisk. En
man, som nära kände hans tänkesätt, yttrar härom: ,"När
allt aoga öfverväges, återstår det tilläfventyrs att afgöra,
om han i denna delen förtjenar att lastas eller berömmas,
och om denna tveksamhet rättare härledes ifrån en svaghet
i begreppet under vanligheten, än ifrån ett snille, som
lättare insåg det menskliga förståndets gransor, och en
uppriktighet, som aldrig fängslades af den hemliga fåfängan’ att
synas grundligare än man i sjelfva verket kan vara i dessa
ämnen. Jag påkallar här eder upplysning, J lärde, som
genom edra snillen, eder djupsinnighet, upphöjt edra namn
öfver hopen af tänkare. Kunna vi redan, eller skola vi
någonsin, med tydlig öfvertygelse, inse naturen af det
väsende som tänker inom oss, inse gränsen för dess
förmögenheter, gränsen för dess fria verkningar, evigheten af dess
bestånd, möjligheten af dess befrielse ur sinnenas band; el-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
