- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 15. Skogman-Stjerngranat /
36

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sleincour, Johan Peter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

r»c

Sleincoiju, Johan Peter.

ler afgöra begreppen ön» det högre väsendets egenskaper,
hvars skapande hand vi vörda i naturen, för hvars blick vi
bäfva i våra hjertan, men som evigt gömmer sig för våra
undersökningar? Vi se något, jag medgifver det. Den
skymning, som höljer oss, är icke full natt; och det är nog
för att vägleda oss. Men tillåten mig att fråga: af tvenne,
hvilken förtjenar mera aktning och förtroende; den som
säger: jag vet allt med visshet; jag har uppfört en
lärobyggnad utan mörker och förvillelse: jag har aldrig öfvergifvit
den sats jag begynt försvara; eller den, som erkänner, med
blygsamhet, gränsorna af det menskliga begreppet: som
jemför möjligheter: sora antager dem såsom sådane: och väger
så länge dem emellan, som de ännu å ömse sidor kunna
autaga nya grader af sannolikhet? Ar detta en svag
tänkares målning? Ar det Sleincours? Våra insigter, antalet
af våra sinnliga kunskaper, kunna tilltaga så länge vi lefva:
naturen är rik på anledningar dertill: men vår urskiljning
bar en gräns, öfver hvilken bon fåfängt arbetar att bäfva sig.
Fåfängan vill icke finna den, men den vise märker den och
inrättar sig derefter. S. tviflade, det är sannt, men ban
tvistade aldrig. Om någon philosoph varit skiljd ifrån denna
för lärda samhällen skadliga böjelse för söndring, så var det
han. Ofredad af andra, ofredade ban dem så litet tillbaka,
att han icke ens försvarade sig sjelf. Hau fäste ett så ringa
begrepp af värde vid blotta philosophiska meningar, ocb
satte deremot så mycken vigt i det allmänna lefvernets
förbindelser, i ett värdigt ocb stilla uppförande, att ban i det
afseendet, kanhända mera än på lärdomens vägnar, förtjenar
att vara ett efterdöme, för dem, som undervisa i
vetenskaper, och som bekläda akademiska embeten. Minnet af
hans flera dekanater i den philosophiska fakulteten och af
hans tvenne gånger förda reetors-embete vittna om
smicker-lösheten af detta loford. Aldrig sökte han i denna
myndighet ett vapen för någon hemlig ovilja. Aldrig vände han
lagens odd emot en medlärare, för det nöjet att såra honom.
Han trodde icke alt oupphörliga tvistigheter bevisade en
vaksam förman. Han älskade friden, utan att uppoffra
rättvisan; och man kan säga att ban gaf ögon åt lagen, ty ban
handhade den med urskiljning: han missbrukade aldrig dess
bokstaf, för att under sken af likställighet, med dess
uttryckliga ord, begå ett hemligt förräderi emot dess
förnuftiga mening."

Den enslige, milde tänkaren var dock ej utan
själsstyrka. ’’Född, som det synes, med ett ömtåligt sinnelag,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:29:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/15/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free