Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sotberg, Erik af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S o t r c ß g , Erik af.
Den 29 Dec. om morgonen hade den bekante Badin *)
kommit till d. v. Ilofpredikanten O. Wallqvist med
underrättelsen, att S. var öfvergifven af läkarne och önskade
communicera samt anhöll, att W. ville tjenstgöra härvid och
"gifva sig god tid, ty S. hade mycket att tala vid W." På
Gahms begäran har VV. derom uppsatt berättelse, som
linnes i Gabmska samlingarne. Vi upptaga den för att visa,
att äfven under det s. k. lättsinnighetens tidehvarf och i
Gustaf lll:s hof verkligt lärde män ej böjdes af tidsandan.
"Jag fann den sjuke", säger W., "mycket svag och
beklagade hans omständigheter; hvarpå han tackade mig för min
ankomst och förklarade, att han vid detta tillfälle derföre
egentligen begärt min presterliga tjenst, emedan han säkert
visste, att jag uppriktigt älskade honom. Han had mig derpå
nu icke anse sig för något annat, än för hvad han sjelf
ansåge sig: en olycklig syndare,, som behöfde och begärde
Guds förlåtelse och nåd. Då jag försäkrat mig häruti så
mycket heldre göra honom till viljes, som det vore min
öppna skyldighet, begynte jag tala med honom om dödens
vigt och påföljder, — hvad liten rätt vi alle syndare hafva
till Guds kärlek, huru förskräckligt det är att vara eller
blifva den förutan, huru glädjefullt att af dess åtnjutande
här i tiden hafva en verklig förkänsla o. s. v. Han svarade
med redighet och rörelse öfver alla dessa ämnen och
tillade, att han, till bevis för mig, huru litet han tyckte om
och uppriktigt ångrade allt ondt han gjort i verlden, äfven
ville med mig communicera några fel, som isynnerhet lågo
honom på hjertat. Jag påminte, att en sådan bekännelse
för min skull icke vore angelägen; men om den lättade hans
sinne ocb faciliterade mig i min tjenst hos honom, kunde
han den göra. Han berättade mig derpå ett och annat i sitt
lefverne, som vittnade om hans ömma invärtes rörelse och
stadgade mig i den tanken, att menniskan frisk och
menniskan sjuk ickc är densamma, och alt alla synder äro stora,
när vi skola dö. I de bevekligaste termer föreställde jag
honom, huru han för Jesu skull lätt kunde blifva skild vid
alla brott och straff, som honom besvärade, och i
försoningsblodets kraft vid nådastolen få förlåtelse, som han så
mycket behöfde. — Det föll mig in att fråga, om ban emot
dessa christendomens hufvudsanningar vore besvärad af
några tvifvelsmål, som ville minska hans glädje, förnöjelse
#) "En infödd morian och en fullkomlig hofnarr hos Lovisa
Ulrika", anmärker Gahm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
