- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 15. Skogman-Stjerngranat /
220

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stael von Holstein, Corfits Ludvig - 6. Stael von Holstein, Otto Wilhelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220 Stael von Holstein, Otto Wilhelm.

under det roparne togo i bröstfickan efter plikt. Detta
kastade ridicnlen åt annat än det åsyftade hållet. Kort
derefter uppträdde v. Engeström, som då var en slags
Cancelli-president och som sådan ville anses, och förklarade att ban
tillstyrkt i StatsRådct det, hvarföre Wirsén och Mörner
anföllos, viljande med sitt anförande visa att anfallet mot
dem var anfall mot Regeringen, antydande faran att en
enskild dristade ingå i tvekamp med en sådan jätte, som ett
lands regering. Stael uppsteg och förklarade att ban var
beredd på anfall af de store, men tröstade sig med den
aktning och det förtroende, han vunnit hos sitt stånd. Gustaf
Löwenhjelm tog ordet och talte om de smås vanligare
förföljelse mot de stora, hvilken han tyckte sig se i detta
förklarande, att man för anfallet mot Regeringen beräknade
aktning af ett belt Stånd. Stael förklarade att han ej sagt,
att han behöft vinna förtroende och aktning genom anfall
mot Regeringen, hemställande till R. o. A. om han ej egde
dessa förmåuer utan att behöfva göra anmärkningar mot
Regeringen. Ja visst, ropade Öfverste Bergman, hvarmed Maj.
Påhlman förenade sig; annars herrskade i sälen den djupaste
tystnad. Men då man utkom, öfverlades att på ett mera
varaktigt sätt, än med ett rop yttra sig, genom slående af
en medalj åt oppositionsmannen till trots, som det synes,
mot Regeringens trots att aflägsna StatsSecreteraren Gr.
Mörner — till StatsRåd. Emellertid såg Stael v. H. 1818 en
opposition med Talare af utmärkelse. C. H. Ankarsvärd hade
uu uppträdt. Nöjd lemnade St. v. H. riksdagen i Maj,
tillkännagaf att ban slutade sin riksdagsmannabana och
redoviste för sitt handlingssätt. Han dog 1819.

En man af folket ville se honom. Hvarföre? frågade
en annan. "Herre! jag är Svensk" gaf mannen till svar.

St. v. H. bade i sina yngre år varit militär och
deltagit i Finska kriget 1788—90. 1789 låg han länge sjuk af
rötfeber i Carlskrona, då 7000 man lågo på sjukhus i
staden och på Tjurkö. Han torde der fått sin sinuesrigtning
till motstånd mot maktens utsväfningar, troligen öfvertygad,
att detta pestkrig requirerades för det poetiska i hjeltebragder.

(KMilor: 1800-1818 ira Riksdagsprotokollen — De la Gardie» Journal vtf 181»

års Rikadag. — Tal till åminnelse af aflidne rikadagemftn d. 16 Apr. 1823 ) —N.

G. ST AEL von HOLSTEIN, OTTO WILHELM.

Son af Öfversten och Gen.-Adjut. R. S. O. Frih. Joach.
Stael v. //. (Egare till Torsebro Krutqvarn, född 1759,
död d. 6. Mars 1836), samt Agneta v. Otter. Född d. 24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:29:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/15/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free