Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Stenbock, Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
Stenhögk, Magnus.
lakejen, hvilken han hotade skära halsen af, sà förehöll
honom St., som ej utan kryckor kom ur stället, i all
saktmodighet hans ofog, dà han erkände sig vilja komma
derifrån; hvarefter han ock kom bort. Då var Stenbocks
sorgkalk öfverfylld. Hans äldsta dotter, grefvinnan
Wachtmeister, hade dött "utan tvifvel af den chagrin hon haft,
att se fadren så obarmhertigt handteras"; mågen, Gr.
Wachtmeister, hade blifvit totaliter slagen, då han anförde
svenska flottan i hopp alt kunna rädda svärfadern genom sin
seger, men satt nu fånge på Korsöer; grefvinnan St.
förtärdes dagligen af sorg (hon dog ock kort efter sin make);
hans ovän Görtz, Holsteinaren, hade nn Ii. Carls öra ocb
var ej angelägen att lemna det åt St. Det synes också
djnpast sårat St., att hans Konung så otacksamt ansåg den
trognaste rojalisten, som helt offrat sig för denna lära, för
hvars uppehållande både Konung och Sverige och Stenbock
gingo under. Görtz hade ökat hans plågor med att säga
till den olycklige, att Vellingk tillsvurit honom döden —
troligen ett utbrott af förtrytelse öfver de omdömen, St.
fällt om V. för att undskylla sig sjelf i det, som utan hans
bifall ej behöft ske. Andra hade ock räckt till St.
sqvall-rets galla. Öfverste B. Wolfrat hade sagt honom, att Gr.
Nils Gyllenstjerna försäkrat, det han skulle ruinera St. hcl
och bållen. Vellingk bade låtit utkomma, att Lagm.
Cederhjelm i ett bref till V. med glädje försäkrat, att St. med
sina till Holstein obudna gäster "väl borde blifva sittjande."
Amiral Sehestedt hade pinat den känslige fången med
försäkran, att det var Görtz och Vellingks vänner och
slägtingar, som underblåste hans förtryck i Köpenhamn. Och
under allt detta led ban svåra plågor i sin sönderbråkade
lekamen och ofta föll öfver hans själ förlviflans mörka töcken.
Vi kunna erkänna, att St. gjort politiska fel, och så
kalla det, att skatta en olycklig Konung lika högt som en
lycklig och högre än fäderneslandet; vi kunna till och med
inrymma, att han, som 1700—01 ännu var Carls lärare i
krigskonst, blifvit hans lärjunge, läggande mera vigt på
soldatens än generalens egenskaper; men som ej en gnista af
annat an den skönaste ridderlighet kan upptäckas i bela bans
väsende, så är det omöjligt för en ärlig man, att utan den
djupaste sympathi betrakta hans olyckor och hans lidanden.
Gudsfruktan allena uppehöll honom bärunder. Hon var
en gammal vän ocb ej ett framropadt fångsällskap. Genom
sin kännedom af andaktens makt i det egna hjertat, hade
ban tidigt lärt att använda denna makt öfver andras hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
