Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernhjelm, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G
STJBnrtnjELM, Georg.
lian säger, att S. vek undan för att ej "genom ifver för det
allmännas gagn nödgas bereda enskildas ofärd." Han hade
för öfrigt redan förut vid Carl X:s egen kallelse undanbedt
sig denna tjenst. Han delade måhända den hos många
rotade öfvertygelsen, att kronan fick af egendomarna i adelns
ego större viust än af deras hortlemnande åt fogdar och
arrendatorer. Man påstod, att riket hade af godsen i adelns
hand större, ja tre gånger större bevillning, än inkomsten
var, medan de tillhörde kronan. Gustaf Adolf och
Christina hade erkänt detta. För öfrigt utsögos och förstördes
de gods, hvilkas reducering man fruktade. Jfr för öfrigt
de många fördomar i denna fråga, som Fryxell skingrar i
Aristokratfördömandet II. 4(i ff. Äfven Stjernhöök drog sig
för reductionen; men det fanns i alla fall tillräckligt med
villiga verktyg för dessa slippriga åtgärder.
Är 1661 blef S. Krigsråd. Men han erhöll tillika en
angenämare sysselsättning, då, i anledning af ett hans, till
regeringen ingifvet, memorial, honom uppdrogs att närmare
bestämma rikets antagna mått, mål och vigt samt uppfinna
en tillförlitligare allmän mätare för dem. Dertill antog han
vattnet, efter hvilket han afvägde alla ämnen, och
construe-rade på physiska grunder sin Linea Carolina. Hans
bestämningsgrunder gillades af regeringen och bibehöllos till
allmän efterlefnad ända till 1757, då erfarenheten upptäckt
S:s misstag, att anse allt slags vatten lika tungt, och vissa
deraf härflytande oredor blifvit öfverklagade.
Då Antiquitets-Collegium inrättades i Upsala 1666, blef
S. dess förste Præses eller Director. Han vistades dock
mest i Stockholm; emedan han tillika skulle sköta sin förra
tjenst. Det var, säger träffande Atterbom, "en skön
öfverdrift i den tidens förtroende för snille, lärdom, vetenskap.
Man tilltrodde dem en nästan öfveruaturlig tanke- och
handlingsvidd; en spänstighet, som kunde stegras utan gräns, till
omfattande, till genomträngande af alla ämnen för mensklig
insigt. De högslbegåfvade måste derföre låta sig behaga ett
befordringssätt, som troget uttryckte en så vacker fördom."
Det var således icke ensamt personernas, utan äfven
tidens fel, att S. och Rudbeck voro, enligt Geijer, "store,
genialiske mångfreslare, mer än store män af stilla,
evärd-liga förtjenster"; medgifvit dock, att S. var en något orolig
sjal, som ej hade en Stjernhööks solida fasthet och allvar.
Utom sina förra löneförmåner erhöll S. nu i
Antiquitets-Collegium "en Professoris Philosophiae lön af Academiæ
medel", utgörande 500 dlr s:int. Detta Collegium sorterada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
