Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernstolpe, Jonas Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 Stjernstolpe, Johan Magnus. ,
ginalitet och uppfinning. Skämtet är godt, utan att
någonsin sänka sig till råhet eller cynism, ehuru det ej sällan
flyter ut på bredden; qvickheten är hos honom intet
blixtrande, utan en stilla behagligt värmande låga. Qvickheten
kommer fram oskrymtad, men den stiger hvarken upp i
phantasiens förtrollande rymder eller träder in i
humoristi-kens brokiga, gestaltrika verld. Sålunda finner man här
icke en djerf, icke en uppfinningsrik, icke en storartad
komik, som på engång anslår känslan och manar fram löjet,
samt till sin grund är det djupa allvaret, ej sällan den
dystraste mjeltsjuka, som gömmer sig under skämtets förkläde;
— utan det är det lättare skämtet som skalksamt och
lekande går till dans med Sånggudinnorna. Hans taflor
återspegla ej himmel, jord och afgrund, utan det glada,
trefliga hvardagslifvet eller ock en fcisk trollverld, som ej
mycket skiljer sig från verkligheten. Förf. tyckes i början
bildat sig efter Horatius, Voltaire, Pope, och kanske
förnämligast Wieland, och när han sedermera gjorde bekantskap
med den högre komikens heroer, Ariosto, Cervantes, Swift,
Jean Paul, Tieck, hade hans sångmö redan engång för alla
antagit det skaplynne, som mindre söker djupet än glädtigt
dansar fram på den poetiska flodens yta. Men äfven denna
genre är sin heder värd: allmänheten höll ock vår skald
räkning derför, men icke Vitterhetens högsta Areopag, som
den tiden helt och hållet inskränkte sina uppmuntringar "till
det allvarsamma." Väl gaf Sv. Akademien Stj. 1813 Andra
Guldpenningen och 1816 Lundbladska priset, men förra
gången för rimmade öfversättningar af Horatius. De bästa af
S:s original-arbeten voro kanhända dessa impromptuer, —
skämtets champagne-smällar — som födas och dö med
ögonblicket. Han delade i detta fall, på visst sätt, den
söder-ländska improvisatörens lott, hvilken tager stundens
hyllning i utbyte mot efterverldens bifall.
Likväl saknade icke S. anlag för den upphöjdare
komiken, ty i hans personlighet fanns mer poesi än i hans
poesier, och mer originalitet och hitmour hos honom som
menniska, än som författare; också är hans biographi af Beskow
mera underhållande och på sätt och vis mera underbar än
hans flesta troll- och fce-sagor. S. var en bland de otaliga
Apollo-söner i vårt fädernesland, hvilka, hejdade af
omständigheterna , stanna på halfva vägen. Ursprungligen synes
det varit en rikt utrustad natur, eller kanske rättare i
honom hade många naturer förenat sig. Han tycktes endast
lefva för det glada umgänget, hvaruti han ynr själen, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
