Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernstolpe, Jonas Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 stjernstolpe, Johan Magnus. ,
till capitaler och här skall blifva ett annat lefverne. Bland
annat ämnar jag hvarje ar lägga af en summa till ett
monument öfver mig, och det behöfver ingen annan inskrift än
orden: Här hvilar den rika mannen."— En af de
närvarande upplyste nn, att den nya inkomsten, på det sätt
sportel-egaren börjat lefva, icke ens skulle blifva tillräcklig
för hans bergning. "Ja, så," fortfor S., "skrif då på
monumentet: Här hvilar Lazarus."— Straxt derpå anmärktes
af någon, att en af Stjernstolpes yngre ofrälse kamrater i
Cancelliet blifvit decorerad, hvaremot han icke erhållit
någon ordens-prydnad; "lika godt", genmälte skalden, "han må
blifva hvad han vill, så kan han dock aldrig blifva ga m ma 1
adelsman, och namnet Stjernstolpe skall lefva längre än
alla postlins-sljernor." — Nu föreslog någon en skål; S.
fattade pennan och inom ett par minuter lemnade han några
strofer färdiga, men bade derjemte — hvilket eljest sällan
eller aldrig hände honom — misstagit sig om metern, så att
ett par rader felades i hvarje strof. Den, som skulle sjunga
verserna, upplyste, att författaren skrifvit sex- i stället för
åtta-radiga stanser, som melodien fordrade. S. återtog
papperet, försvann ur rummet och återkom icke. En af hans
intimare vänner gick att söka upp honom och fann honom
sittande ensam i ett aflägset rum, med blicken fästad på
golfvet och ett högst melankoliskt utseende. "Hvad felas
dig?" frågade hans vän: "Ack", utropade S. med en djup
suck, "det är förbi med min gudomliga reputation; de ba
kasserat mina versar, jag återgår till mitt intet,—jag blir,
som dej!" — Detta löjliga uttryck väckte ett allmänt
skratt, glädjen återvände, S. blef lustigare än någonsin, och
så fortgick det, tills man åtskildes och sällskapet, som
vanligt, följde honom hem. Hvad som på detta sätt bidrog,
att göra honom till upphofsman och föreningspunkt af den
allmänna munterheten, var den mängd fixa idéer, som
bemäktigade sig hans fantasi, sedan han blifvit till en viss
grad upprymd, och af hvilka han icke kunde öfvergifva en,
utan att fästa sig vid en annan.
Hvad Oehlenschläger berättar om den genialiske och
älskvärde Rahbek, att hans första framställning var den af
en brorskål, på det de sedan måtte göra närmare
bekantskap, inträffade vanligen också med S., som äfven i sitt
öfriga sätt att vara egde mycket, som påminte om Rahbek,
samt några drag af Daggesens yttre; nemligen den förres
öppna, trefliga och studentlika väsende, med den sednares
ofta återkommande fauniska löje. Emellertid, och af samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
