Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernstolpe, Jonas Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57 Stjernstolpe, Johan Magnus. ,
orsak, som Rahbek var bror med nästan halfva Köpenhamn,
blef S. det slutligen med — såsom ban sjelf sade — halfva
Sverige. Ingen gafs äfven, som icke gerna mottog anbudet
/ af hans förtroliga benämning, och han var dessutom, till
charakter och lefnadsförhållanden redan på förhand så väl
bekant i hvad sällskap han kom, att ingen öfverraskades af
hans vänliga proposition. Enligt hvad han sjelf berättade,
hände det honom stundom på resor, då ban på en
gästgifvaregård väntade på hästar, att ban sammanträffade med
någon person, hvars namn var honom bekant, eller som var
vän till någon af hans vänner, och han ansåg sig dä icke
med beder kunna undgå, att upptaga den resande i
brödraskapet, hvilket föranledde, alt ban egde bröder, som han
icke sett mer än fem minuter af sin lefnad. Han började
äfven en gång, att, för bättre ordnings skull, upprätta
register öfver alla sina bröder, men hann icke längre än öfver
ett par bokstäfver i alfabetet, då ban förklarade, att
arbetet blef honom för drygt."
"Den hjertliga godheten i Stjernstolpes charakter gjorde
honom icke allenast till vän af menniskorna, men af allt
lefvande, och om han kunnat hata någon, hade det säkerligen
varit jägare, fiskare, och i allmänhet dem, som tillfogade
något ondt åt menlösa djur. Han var en gång nära, att på
det högsta förgå sig emot «n person, som skjutit en lärka,
och om icke andra mellankommit, hade Stjernstolpes
god-sinthet ej hindrat honom, att handgripligen hämna detta,
som ban tyckte, ohyggliga mord. Sin tillgifvenhet för det
trogna bundslägtet uttryckte han i flera skämtsamma dikter,
och det enda tillfälle då man sett honom uppträda såsom
frondör i anledning af någon styrelse-åtgärd, var dä
Öfver-Ståthållare-Embetet lät förse hans älsklingar med
nos-grim-mor, hvilket till den grad upprörde honom, att han icke
allenast, i de förtryckta varelsernas namn, lät uti ett blad
införa en versifierad och ganska bitande supplik till nämnde
auctoritet, men äfven i en mängd artiklar, på vers och
prosa, i flera tidningar ansatte stadens styrelse, för att få
förbudet mot hans skyddlingars fria kringvandrande
återkallad!. — En annan tid ville han förljufva sin enslighet
genom en samling utmärkt vackra höns, med en präktig
sultan såsom deras öfverherre, men af fruktan, att de icke
skulle nog samvetsgrant vårdas, om han förtrodde dem
endast åt sitt tjenstfolks uppsigt, inrymde han sin egen
sängkammare till deras boning. Hans vänner funno honom nu
med pennan i hand, omgifven af denna vingade seralj, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
