Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernstolpe, Jonas Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Stjbbnsto(.pb, Johan Magnus.
musik icke störde honom i författandet af hans harmoniska
vers, och hans artighet mot de galande pupillerna gick sà
långt, att då han kom hem för att sätta sig vid sitt
skrifbord, och fann någon af dem händelsevis ligga i den öppna
pulpeten, uppsköt han hellre sitt eljest så kara arbete, än
ban ville störa den hvilandes ro. Emellertid ökades detta
sällskap oupphörligt, helst ingen af dem någonsin fick
slag-tas, så att han slutligen lopp fara, att sjelf blifva husvill.
Han nödgades då till sin stora saknad skiljas vid dem, och
skänkte dem åt en bekant, på hvars landtgård de skulle
erhålla rikligt underhåll till döddar, om hvilket vilkors
uppfyllande ban äfven genom täta besök derstädes förvissade
sig, och ban underlät icke, att, vid något af de bedagade
kräkens slutliga frånfälle, med ett rörande äreminne upphöja
den bortgångnes egenskaper."
"Ännu ett drag af vår väns öfvervinneliga välvilja mot
alla lefvande varelser är för målande, för att bär förbigås.
Ilan sträckte sin vårdande ömhet, icke blott till alla tama
djur, men han — såsom del står i skriften — födde äfven
foglarna under himmelen. Under det han bodde vid
Carlbergs-allén var det i synnerhet för honom en fägnad, att,
så länge den kalla årstiden varade, mata sparfvar och
häinp-lingar, utanför huset. De vingade gästerna samlade sig i
otrolig mängd kring hans fönster och — af vanan att vissa
stunder på dagen undfägnas af värden — gåfvo de med höga
skri tillkänna sin närvaro, i händelse han någon gång
försummade den vanliga timman. Vid hans afflyttning från denna
landtliga bostad var ett af hans största bekymmer, huru det
under den påföljande vintern skulle gå med bans sparfvar
och hämplingar, och ban kunde icke af hålla sig, vid den
stränga årstidens annalkande, att tidt och ofta besöka
Carl-bergs-alléen, för att fortsätta sin mathållnings-anstalt till de
öfvergifna kräkens förmån. Detta gaf anledning till en
rolig händelse. Bland de läckerheter, som den ömsinta
fogel-vännen ville uppduka för sina skyddlingar, räknade han
äfven rönnbär. Vid Observatorii-backen hade ban upptäckt
åtskilliga träd, som pryddes af denna frukt. Han begaf sig
dit nattetid, för att ostörd göra en liten skörd till följande
dagens utdelning. Denna lika ovanliga som oskyldiga
fruktstöld lyckades några gånger; men en vacker natt hade ett
par brandvakter upptäckt hans gymnastiska öfningar i
träden, och som de icke kunde undgå, att anse slikt såsom
ett slags ohägn, afpassade de ögonblicket då ban nedsteg
från sin lnftiga höjd, med rönnbfirsknytet under armen, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
