Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockenström, Erik von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Stocken ström, Erik von.
de nationers lyckliga möda, hvilka vi alltid skola nämna
våra ledare och lärare." Härmed sammanknyter sig det
lyckliga förhållandet af "ett sällsynt sammanlopp af store män
i alla grenar af knnskap, en ännu mera sällsynt förening
emellan styrelsen och vetenskaperne, en drift och ett lif,
som sattes i alla företag och spriddcs till alla föremål."
Och odlingen mäste gå framåt på en tid, "då hög herre
och upplyst älskare af kunskaper blefvo nästan
oskiljaktiga egenskaper." Huru högt står ej i det afseendet 1748
öfver 1848 !
Efter ännu en klagande afskedshelsning till det
tidehvarf, hvars ljus "slocknade det ena efter det andra och
försvunno", tecknas S. sålunda: "Vi se honom med
långsamma steg, med förtjeustens tysta men segraude fordran uppnå
de äreställen han innehaft, alltid värdig, alltid öfver sin
lycka: se honom i skiljaktiga förrättningar och dem alla
vuxen, utmärkt Embetsmän, lika nitisk i de lägre som i de
högre kall; ifrig befrämjare af näringar och slöjder, rättvis
och stadig i Lagens skipande, alfvarsam och mäktig i dess
vårdande. På Riksmöten, under allmänna stridigheter, skola
vi finna honom fast och beständig i sin öfvertygelse,
tillgifven sitt parti men utan ytterlighet, älskad och betrodd af
medhållare, fruktad men ärad af motståndare, fri från
bitterhet och ännu friare från hämd, i motgången, blott
behöfva rådfråga ett oförskräckt hjerta för att ej svigta, i
medgången, blott behöfva lyda samma hjerta för att
glömma och förlåta. Vi skola följa honom till Rikets högsta
Embete, till den Rådstol ban i olika tider med lika
värdighet beklädt, ståndaktig och oförsagd i de bullersamma, mild
och vaksam i de lugna, i båda ansedd och vördad. Men
under allt detta, skola vi igenkänna den man, som
vetenskaperne med så mycken rätt tillegna sig, deras vän utan
förställning, deras befordrare utan skryt, som hemtar från
dem upplysning och lemnar dem tillbaka det nyttigaste
försvar, då med egen eftersyn han ådagalägger deras lyckliga
verkan på allmänna värf."
Det gifves tider, då en lysande börd är en lycka;
andra, då denna slumpens gåfva betyder intet. De
svårigheter, som lyckans ogunst lägga i vägen, blifva tvertom ofta
driffjedrar till duglighet och sannt värde, då ej lycksökarens
ällan ingår i deras besegrande, i hvilket fall producten
vanligen blir sämre, än den bördens lugna lycka skapar.
Sveriges historia lider ingen brist på tvetydiga parvenuers
fortkomst på hof- eller popularitelsvägen. Men S. var icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
