Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stridsberg, Haquin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stridsberg, Haquin.
99
till Ordin. Professor i Grekiska och Österländska språken,
icke kunde öfvergifva sin plats vid Convictorium förrän en
genom så mycket arbete försvagad helsa dertill föranledde
honom.
Såsom Orientalium Professor utgaf S. en mängd
dispu-tationer, "alla utmärkta, säger Rydelius, och somliga
ådagaläggande lika ofantlig lärdom som sällspord och fin kritik,
så alt de till och med beredde sin författare en transbaltisk
ryktbarhet." I den tiden var nemligen ett ganska lifligt
utbyte af akademiska afhandlingar mellan Lunds och flere
utländska universiteter, men af alla Lunds producter skola
inga på utrikes orter varit så begärliga som Stridsbergs.
Dertill bidrog utom ämnenas vigt och det
strängt’vetenskapliga i deras behandling en skön och glänsande stil. Enligt
Rydelii omdöme var hans språk så romerskt ponderöst,
rundt och fulländadt och derjemte så sublimt, att han af
ingen på sin tid varit i detta hänseende öfverträffad. Äfven
skall han hafva varit lycklig extemporalör på latin, enär
han alltid var redo och upprymd till ledigt föredrag i
hvarjehanda lärda stycken, hvarmed ban förenat den behagligaste
och mest klangrika röst. Man hörde honom således ined
lika stort nöje föreläsa som disputera. "Aldrig återtog han
något ord och likväl talade han intet ord för mycket och
intet för litet; som en ymnig flod framvällde hans tal med
starka, men dock liksom hejdade vågor. Det var sjelf
be-herrskningens lugn i förening med ingifvelsens profusion.
Hade han stundom gifvit sig tid att utarbeta något tal,
såsom t. ex. det pä klagodagen efter Enkedrottn. Ulrika
Eleonoras bortgång, tycktes det som på en gång Rom, Athen
och hela Örienlen skattat till högtiden med sina yppersta
håfvor. Då var det mindre till den oerfarnare ungdomens
än till den i Minervas tjenst grånade, fullmogna ålderns
hänförelse ban utvecklade rikedomen af sitt snille och sin
lärdom." Stridsbergs vältalighet skall föröfrigt hafva varit
alldeles originel och egendomlig. "Det var hvarken Ciceros
eller Plinii, hvarken Scaligers eller Salmasii, hvarken Vossii
eller Melanchthons, hvarken Ihres eller Stobæi, hvarken
Norr-manns eller Bilbergs" och förmodligen icke heller Rydelii
vältalighet, denne fine konstdomares, som väl snarare i
någon mån bildat sin stil efler Stridsbergs. Det är med den
största pietet och beundran R. yttrar sig om honom i den
"oratio funebris" han egnat Stridsbergs minne, ocb hvarur
man bär trott sig med största tillförsigt hafva kunnat intaga
dessa omdömen om hans utmärkta författarskap. Enligt Rj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
