Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stuart, Carl Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stuart, Carl Magnus. ’ 119
Ändteligen erhöll öfverste Lieven, som hade 300 man af
Uppländska regimente ombord, tillstånd, alt för detta
ändamål stiga i land med 50 man. Stuart satte sig i sin slup,
jemte ett par af sina officerare, för att åtfölja Lieven. I
detsamma kommer Amiral Ankarstjerna seglande med sitt
skepp. Stuart far honom till mötes, och kastar ut en boj
till tecken, hvar han bör ankra. Likväl upphinner han
Lieven, hvars esping var tungrodd. Fienden hade samlat sig
bakom en stengärdesgård, och sköt på dem flera salvor. En
man blef död och fem sårade; ibland dem olyckligtvis S.,
som fick ett skott i venstra låret. Det oaktadt, ärnade
Svenskarne landstiga, då de fingo se en tropp ryttare, mot
hvilken dc i brist af pikar öller bajonetter ingenting skulle
kunnat uträtta; hvarföre de måste draga sig tillbaka. Batteriet
förblef således ostördt. Den eld, dess kanoner sedan gåfvo
på de landstigande, borde öfvertyga Wachtmeister, att S:8
omtänksamhet icke varit öfverflödig. Denne, ehuru besvärad
af sin blessyr, fortfor likväl, sittande i sin slup, att anvisa
de ställen, som de ankommande örlogsskeppen skulle taga.
Medan de lade sig för ankar, for ban Konungen till mötes,
och underrättade honom om ställningen, lät sedan ro sig
till båtarna och visade befälbafvarne för de troppar, som
skulle föras i land, det ställe hvar och en skulle intaga på
stranden. Under allt detta hveno omkring dem kulorna ifrån
fiendens kanoner, men besvarades käckt af de engelska och
holländska pinassernas stycken.
Vid landstigningen bars S., som ej kunde gå, af några
båtsmän och ordnade folket på stränden efter uppgjord plan.
Med flit hade han valt ett ställe, der straxt vid den låga
stranden, som Svenskarne intogo, voro höjder, på hvilka
fienden nödgades stå ett mål för kanonaden från skeppen.
Den kunde således, öfver Svenskarnes hufvuden, fortfara,
till dess de voro mästare af höjderna.
Sedan allt lyckats, befallde Konungen S. fara ombord
för att förbindas. Det skedde dock ej förr än han för
Öfv.-Lieutenant Zaders visat, huru Svenskarnes förskansning skulle
anläggas.
Sä snart förskansningen var färdig, reste han försårets
vård till Malmö, der han fattade så väl plan som anstalter
till Köpenhamns belägring. De behöfdes dock icke. Carl,
som genast beviste sig mindre statsman än fantast,
äfventyrare eller hjelte, och mera mån om en hämnares än en
eröfrares ära, hastade att underteckna en ädelmodig fred.
Hertigen af Holstein, svågern, vann derpå; men Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
