Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Sture, Svante Stensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Sture, Svante Stensson.
bad: Käre Frände! vi bedja eder för Guds skull, att J viljen
tillgifva oss allt det vi hafve gjort eder emot. Sture
började, vid den ömkliga synen, bittert gråta och sade:
Allernådigste Konung l Om min son ej lidit skada till lifvet, så
vill jag af hjertat E. M. gerna tillgifva; men är hans lif
förspildt, så skolen J svara mig inför Gud. Ja, seder!
ropade den uppstigande Konungen: J förlåten oss aldrig,
derföre måste eder detsamma öfvergå. Konungen sprang till
skogs, der Beurreus bad för Herrarne och på Kungens
befallning nedstacks af den dä varande styrelsen, hvilken
Wahlström med fog kallat en Uanditregering. Kort på nedstöttes
Sv. Sture, som kanske är mest interessant i sin dödsstund.
Riksföreståndaresonen, som aldrig farit efter hvad
samtida missnöjde kallade "hans faders rike", måste för några
uttryck af ett såradt fadcrshjerta sluta sitt lif på följande
sätt, som vi också anföra efter Fryxell, hvilken tvifvelsutan
häst uppfattat och återgifvit delta bedröfliga uppträde.
Konungen låg i skogen nära sin mördade lärares kropp.
Göran satt och spelte kort på Upsala slott. Peder Gadd,
profossen, som der hade den kungliga befallningen, och nu
sednast af en uppenbart ursinnig menniska fått befallning
att verkställa en dom af Ständerna, frågade Göran hvad ban
skulle göra; men fick undvikande svar. Gadd upplyste nu
soldaterne, som höllo vakt, alt de fångne herrarne voro
lifdömde, men att Konungen för deras fruars skull ej ville
utföra dem att aflifvas, utan borde de dödas i fängelserummen.
Den knekt, som först inträder till Sv. Sture, tror sig
behöfva att sjelf uppretas, hvarföre han låtsar sig vara full
och raglar emot Grefven. Denne sade då helt vänligt: Min
vän! har du druckit ditt öl, så gack och hvila dig. Han
gick ut och sade till kamraterne: Jag kan icke göra det.
Kan ej du, så kan jag, sade en annan och började rycka
Sturens dräng, så att ban stötte munn ocb näsa i blod mot
dörren. Sture sade då blott: Hvi sltir du min dräng? Knekten
svarade: Du får nog värre sjelf. Sture invände: Hvarföre
kommen J hit? H. M. har i dag tillsagt mig sin gunst och
nåd. Jag må väl få hafva frid i mitt fängelse. Peder Gadd
inföll nu: Liten frid är eder detta. Befaller eder i Guds
händer; ty oss är ålagdt att taga eder af daga. Stureu
sade: Görer dä som ärlige och christlige miin och låter mig
först få skriftermål och aflösning. Gadd svarade: Det är för
sent på dagen; vi kunna icke få någon prest. Då suckade
Sture: Då befaller jag min själ i Guds händer, min kropp
är lemnad i menniskors. Dà stack en knekt honom med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
