Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Sture, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Stubb, Nils. «so
anklagades befälet af Körningen * och det undsky]lade väl
helst pä den som var föremål för Konungens ej längre dolda
vrede. Detta är verldens vanliga moral. Slaget vid
Ax-torna i Svarterå socken d. 20 Oct. 1575 förlorades
egentligen ej. Begge parlierne tillskrefvo sig seger. Manspillan
i stor grad bade drabbat beggedera. Orimligt var
emellertid att K. Erik firade triumf öfver segern och sedan
straffade en förment förrädare, som skulle förhindrat segern.
Enligt Fryxells åskådliga och trovärdiga framställning
verkades Svenskarnes framgång genom de infödda soldaternas
tapperhet och vår förlust genom de tyska ryttarnes flykt.
Äfven E. M. Fant och Lars Waldius, som examinera
Sture-morden så att de der finna en besegrad conspiration,
erkänna, att ryttarne klagat öfver ännu ej utfallen sold (de
mercede nondum ob tam longam militiam præstita questum
quemque mililum...). Hvem undrar att den hungrige
Tysken hellre red ut att skaffa sig mat, än slogs för sina
svältare? Både Hästesko och Boije ha skrifvit helt andra
omdömen, än dem, de i barmen eller för att leda K. Eriks
vrede från deras egne in på det "ljusa" hufvudet, skola ba
låtit undfalla sig. Jakob Hästesko, som skyllade förlusten
vid Svarterå på N. Stures "förräderi", såsom det sedan
upprepades för alt undskylla K. Eriks följande beteende mot N.
Sture, hade i elt af Geijer anfördt bref (Sv. F. H. 2 D. s.
194) skrifvit till Sture efter slaget vid Svarterå: hvad jag
pä den dagen om Eders Herrlighets ridderliga dåd och
mandom sett och förnummit hafver, vill jag i tillbörlig tid intet
förtiga. Och Nils Boije, som skall ha sagt att N. St.
uppförde sig hela tiden vid Bohus, som om han med flit ville
afvända Svenska vapnens framgång (så har Fryxell träffat
berättadt), skref dock nu d. 10 Febr. 1506 till fadren Sv.
Sture: Och hafver jag icke dessmindre straxt jag bekom
Brunthe Birgerssons skrifvelse om förenämnde (från Norge
infallande) fiender, förordnat E. Nåds käre son■ den gode
Herre Herr Nils Sture samt Nils Bertilsson med detta
efter-skrifna krigsfolk . . . 100 af Erik Hendrikssons ryttare så
ock en hel hop fältskytt dit ned till elfven Brunthe till hjelp.
Och förväntar jag att i morgon näst Guds hjelp skall
fienderne ske någon afbräck; dertill Gud allsmäktig ock sin nåd
förläne! (De la Gard. Arcb. I. 102). Det hade ju varit
samvetslöst af Boije, att så använda N. Sture, om ban bevisat
sig som en förrädare. Ord, utstötta i harm, bevisa ofta
blott att talaren för ögonblicket var ond. Knektarne
ropade p$ Jerntorget, vid N. Stures skymfliga intåg, oaktadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
