Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sunnanväder, Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Sumnanvädeii, Peter.
Sturehuset. Så länge der voro arfvingar, borde de
bibehållas. Sådan tacksamhet vore Svea folk skyldigt desse
o-myndige barnens far; hvars hastiga död af alla ännu med
tårar beklagades. Dalkarlarne, som uppsatt Gustaf på
thronen, kunde äfven flytta honom neder. Huru tacksamme
skulle ej de rätta arfvingarne visa sig emot en sådan kärlek!
Landshöfdingen Lars Olsson uppsnappade snart dessa
bref och sände dem till Gustaf. Han begaf sig genast till
Vesterås med flera Riksråd, uppträdde med brefven i
Dom-capitlet och begärde på stället Riksrådets dom. Biskopen
afsattes. Den nye, ännu icke från Vesterås afllyttade,
Erkebiskop Knut, som vågade yttra sig i saken med några
anmärkningar, rönte samma öde och mistade sitt embete.
Derpå befallde ban Ganikerna att genast företaga nytt
Biskopsval. Då sådant för dem var alldeles oväntadt och de
dessutom i Gustafs närvaro ej ansågo sig hafva full frihet,
begärde de uppskof för att öfvertänka saken och anförde
icke utan grund, att i riket var sådan brist på dugliga
ämnen, att de för ögonblicket ej visste någon att föreslå
till ett så ansvarsfullt embete. Gustaf uppgaf då Petrus
Magni, son af den oförskräckte höfvidsmannen på Vesterås
slott, Måns Jönsson, som under Ghristiern tyranni så grymt
handterades. Utan motsägelse blef denne sålunda väld.
De afdankade herrarne begåfvo sig till Dalarne, der de
hade många vänner bland folket. Dalkarlarne ingåfvo 1524
särskildt bref och klagomål till Konungen *). Men följande
året kommer ban med en stor krigshär, hvarvid Dalkarlarne
föllo till föga. De skylde ifrån sig på Sunnanväder; ehuru
man får se dem långt efter dennes död lika halsstarriga. På
knä och med uppräckta händer ropade de om nåd och svuro
ny trohetsed. Nu måste de afsatte herrarne för öfvermakten
fly till Norge; ingalunda derföre, att de saknat det
"medhåll de påräknat", såsom Geijer yttrar**).
’ I Norge blef S. väl emottagen af flera förnämliga man
och inleddes af dem i nya planer och förtroenden.
Förhållandena voro här lika invecklade och framtiden oviss.
*) Citerande Troils Kyrkohandl. II. 282, uppgifver Geijer, att
de affällige Biskoparne siikt förmå Dalkarlarne att tåga emot
Ko-oungen. På nämnde ställe finna vi dock blott uppgiften, att de
öfver Norge ämnade sig till Tyskland.
**) Dalkarlarne sände inga fullmäktige till riksdagen, aktade ej
Rådets skrifvelser "och voro så till sinnes, att föga mer fattades än
en modig och tilltagsen anförare för att bringa dem i vapen."
Strinnholm II. 428, 454.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
